måndag 17 april 2017

Min mormor hälsar och säger förlåt

Bilden hittade jag på Google
Författare: Fredrik Backman
Titel: Min mormor hälsar och säger förlåt
Genre: Drama
Antal sidor: 448
Originalspråk: Svenska
Originaltitel: Min mormor hälsar och säger förlåt
Översättning: -
Serie: -
Utgivningsår: 2013 (min 2014)
Format: Pocket
Källa: Bokhyllan
Utläst: 30 mars 2017
Betyg: 4,5

Baksidetext: Elsa är sju år och annorlunda. Mormor är sjuttiosju år och galen. Stå-naken-på-balkongen-och-skjuta-med-paintballgevär-på-män-som-vill-prata-om-Jesus-galen. Men hon är Elsas bästa, och enda, vän. Det är in i mormors sagor Elsa flyr på nätterna, till Landet-Nästan-Vaken och kungariket Miamas. För där är alla annorlunda och då behöver ingen vara normal.
     Så när mormor dör och efterlämnar en serie brev, med ursäkter till människor hon gjort illa, blir det början på det största äventyret. Det leder Elsa till en trappuppgång fylld av fyllon, monster, kamphundar och helt vanliga kärringar. Men också till sanningen om sagor och kungariken, och en mormor olik alla andra.

Min kommentar: Den här boken har jag haft i min bokhylla ett tag. Jag har dock dragit mig för att läsa den här boken, då jag fullkomligt älskade "En man som heter Ove", och jag var rädd för att bli besviken. Att den här boken inte skulle vara lika bra. Men, jag hade ingenting att oroa mig för.

Jag hade dock lite lite svårt att komma in i boken, då det var väldigt många karaktärer att hålla koll på, framför allt i Landet-Nästan-Vaken. Men efter kanske en tredjedel så började jag ana sammanhangen och få koll på karaktärerna. I början fnissade jag högt åt alla tokigheter som Elsas mormor gjorde, men så helt plötsligt så var det som att få ett slag i magen. Jag börjar gråta.

Sedan fortsätter boken så här, det är roligt, stor igenkänning bland karaktärerna som bor i huset, och så är det helt plötsligt sorgligt.

Jag älskar hur människorna växer fram under bokens gång och man förstår varför mormor agerade som hon gjorde, hur grannarna blir helt andra personer när Elsa lärt känna dem.

När boken är utläst är det många känslor på en och samma gång. Personer jag retat mig på tycker jag synd om. Jag älskar Elsa, hennes relation till mamma, pappa och deras nya partners...

Det är ingen uppföljare till En man som heter Ove, utan är helt fristående. Men, stilen är densamma. Så gillar man En man som heter Ove, kommer man gilla den här boken!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar