Harry Potter and the Order Of the Phoenix

Författare: J.K. Rowling
Titel: Harry Potter and the Order of the Phoenix
Genre: Ungdom, Fantasy, Äventyr
Antal sidor: 766
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Harry Potter and the Order of the Phoenix
Översättning: -
Serie: Harry Potter #5
Utgivningsår: 2003 (min 2003)
Format: Inbunden
Källa: Biblioteket
Utläst: 17 april 2017
Betyg: 5


Baksidetext: Dumbledore lowered his hands and surveyed Harry though his half-moon glasses. 'It is time,' he said, 'for me to tell you what I should have told you five years ago, Harry. Please sit down . I am going to tell you everything.'
    Harry Potter is due to start his fifth year at Hogwarts School of Witchcraft and Wizardry. He is desperate to get back to school and find out why his friends Ron and Hermoine have been so secretive all summer all summer. However, what Harry is about to discover in his new year at Hogwarts will turn his world upside down...

This is a gripping and electrifying new novel, full of suspense, secrets, and - of course - magic, from the incomparable J.K. Rowling

Min kommentar: Det här är tydligen den tjockaste boken i hela serien, och för min del så är 766 sidor i mesta laget. Men jag lät inte detta avskräcka mig, vilket jag är glad för.

I den här boken märker man att Harrys vrede växer sig starkare och starkare och han känner sig mer missförstådd än tidigare. Den här boken är fylld av fruktan inför att Voldemort kommer tillbaka när som helst.

I Harry Potter and the Order of the Phoenix får vi lära känna flera nya personer, men den som etsat sig fast hos mig är Dolores Umbridge. En riktigt otäck människa som tillhör skaran på trolldomsministeriet, som envist hävdar att Voldemort INTE är tillbaka. Dolores börjar som lärare i försvar mot svartkonster, men snart har hon fått befogenhet att utföra inspektioner av andra lärare, hon får Dumbledore avskedad och sig själv satt på posten som rektor! Det är få karaktärer som jag verkligen avskyr under och efter att ha läst en bok, men Dolores avskyr jag verkligen.

Trots den allt mer mörka stämningen i boken så får Rowling med modigt trots, godartade uppror och humor. Jag fnissar alltjämt åt Fred & George's påhitt... Slutet får mig att nästan börja gråta. Jag får en helt annan inblick i Harrys förutbestämda öde...