tisdag 28 februari 2017

T2 Trainspotting

Bilden hittades på Google
Titel: T2 Trainspotting
Originaltitel: T2 Trainspotting
Genre: Drama
Regissör: Danny Boyle
Baserad på: Irvine Welsh roman Cocaine
Skådespelare: Ewan McGregor, Jonny Lee Miller, Robert Carlyle, Ewen Bremner, Kelly Macdonald m.fl.
Utgivningsår: 2017
Längd: 1 timme, 57 minuter
Serie: -
Såg den på: Filmstaden i Jönköping 23 februari 2017
Betyg: 3,5

Handling: Först en möjlighet. Följt av ett svek. Tjugo år har passerat sedan dess. Mycket har förändrats, men lika mycket är detsamma.

Mark Renton (Ewan McGregor) återvänder till den enda plats han kan kalla hem. De väntar alla på honom: Spud (Ewen Bremner), Sick Boy (Jonny Lee Miller) och Begbie (Robert Carlyle). Andra gamla vänner väntar också: sorg, förlust, hämnd, hat, vänskap, kärlek, längtan, rädsla, ånger, starka värktabletter, självförstörelse och dödlig fara - de står alla på rad för att välkomna honom hem. Redo att än en gång bjuda upp till dans.

Min kommentar: När jag fick höra att det var en uppföljare på gång av min favoritfilm Trainspotting, så blev jag överlycklig. När jag fick veta att alla i första filmen var med i uppföljaren blev jag ännu lyckligare.

Första filmen slutar med att Renton blåser sina pundarvänner efter en gynnsam knarkaffär... Nu kommer Renton tillbaka till Skottland och Edinburgh. Och känslan jag har är att det kan väl aldrig sluta väl...

Det var riktigt kul att återse "järngänget" från 1996, men du bör ha sett första filmen för att ha full behållning av den här filmen. Den är inte lika rapp som den första, men det är väl kanske inte så konstigt. Vi har ju hoppat fram 20 år i tiden. Det innebär ju att även karaktärerna är 20 år äldre. Samtidigt så verkar de inte ha ändrats speciellt mycket. Renton försöker (fortfarande) ordna upp sitt liv. Spud har kämpat hela sitt liv med att ta sig ur knarkträsket och ses (fortfarande) som en förlorare. Sick Boy har fortfarande flera spännande affärsprojekt på gång. Han har bytt ut heroinet mot kokainet. Begbie är Begbie. 20 år senare är han fortfarande lika pissed off!

Filmen bjuder på flera tillbakablickar, kanske ett par för mycket, även för min smak. Men, den har sina ljuspunkter och jag fnissar och skrattar högt flera gånger i biomörkret. Och vad är det med Spud som får en (mig i alla fall) att fatta tycker för honom?

Den här kommer inte bli en kultklassiker som första filmen, men den är för den delen inte dålig. Jag velar mellan betyget tre och fyra, och ger den 3,5, men det ska ses som en svag fyra!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar