Skriet från vildmarken

Författare: Jack London
Titel: Skriet från vildmarken
Genre: Roman, Klassiker
Antal sidor: 144
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Call of the Wild
Översättning: Hans G. Westerlund
Serie: -
Utgivningsår: 1903 (min 1988)
Format: Inbunden
Källa: Bokhyllan
Utläst: 8 februari 2017
Betyg: 3

Baksidetext: Den gamla vargen lyfte nosen mot månen och upphävde det långdragna vargtjutet. De andra vargarna gjorde likadant. Och så kom det fulltoniga skriet från vildmarken.
     Hunden Buck skickas från den amerikanska södern till Alaska. Han blir ledarhund i ett hundspann och upplever många äventyr. Men han dras mer och mer till vildmarken och det fria livet bland vargarna.
     Jack London, 1876-1916, hann med många yrken, luffare, sjöman, guldgrävare innan han blev författare. Han skrev en lång rad böcker men allra mest älskad är kanske boken om hunden Buck och hans äventyr.

Min kommentar: I den här boken får följa med hunden Buck, som är bokens huvudperson, som levt livets glada dagar på en gård i amerikanska södern, när han helt plötsligt, utan sin ägares vetskap, säljs och transporteras upp i det kalla norr, för att jobba som draghund!

Den här boken minns jag att jag läste när jag i slutet på mellanstadiet, kanske högstadiet. Jag minns att jag fullkomligt älskade boken. Nu när jag läser om den, har jag väldigt svårt att förstå att den här kan klassas som en ungdomsbok. På baksidan av min bok står det att den rekommenderas från 12 år!

Den är kall, hård och grym. Det är misshandel, vedermödor och strupar som slits ut. Och jag förfasas, blir jättearg och tårarna närapå rinner ner för kinderna när jag läser om djurmisshandeln som förekommer i boken.

Samtidigt så är miljöbeskrivningarna fantastiska. Det märks att författaren gjort en gedigen research. Ja han har ju till och med varit uppe i Alaska och grävt guld. Han har levt som luffare... Han har varit i vildmarken han beskriver och han har varit i de här guldgrävarstäderna.

Det som drar ner betyget den här gången är just det råa, djurmisshandeln. Det är helt enkelt för mycket för mig. Samtidigt kan jag absolut rekommendera den. Men kanske inte till någon i yngre tonåren...