Onaturlig död

Författare: P.D. James
Titel: Onaturlig död
Genre: Deckare
Antal sidor: 251
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Unnatural Causes
Översättning: Inger Fahlander
Serie: Adam Dalgliesh #3
Utgivningsår: 1967 (min: 1989)
Format: Inbunden
Källa: Biblioteket
Utläst: 16 februari 2017
Betyg: 4

Baksidetext: Byn Monksmere vid Suffolks kust är för Adam Dalgliesh tillflyktsorten undan den brutala verklighet han tvingas leva med vid Scotland Yard. Det är därför med lättnad och förväntan han bilar ner för att hälsa på sin faster Jane Dalgliesh och få en tids välbehövlig semester. Men mitt i den lantliga friden slår skräcken och våldet till: deckarförfattaren Maurice Setons lemlästade kropp, i mörk kritstrecksrandig kostym, hittas drivande i en liten segeljolle...
     Långsamt demaskeras den leende idyllen och de jäsande undertryckta onda krafter som resulterar i ett brutalt mord kulminerar i en mardrömsartad naturkatastrof, där Adam själv med en hårsmån undgår att sätta livet till.
     När Onaturlig död kom ut i England betraktades den som årets bästa deckare, både vad gäller intrig, människoskildring och miljö. Dessutom kunde den presentera deckarförfattarens önskedröm: en mardrömsartad mordmetod, omöjlig att upptäcka vid en obduktion, som bara kan ge utslaget "naturlig död".

Min kommentar: Det tog ett litet tag innan jag kom in i P.D. James tredje bok om Adam Dalgliesh. Det berodde även på att jag läste boken till och från jobbet på bussen, vilket gjorde att läsningen blev lite "hackig" i början.

Det här är då James's tredje bok om Dalgliesh och man märker att hon nu börjar bli "varm i kläderna" och har hittat sin stil! Det här är en klassisk engelsk deckare, med lagom mycket mord, lagom många människor att hålla koll på och underbara miljöbeskrivningar.

Om man jämför med deckare som skrivs idag så går handlingen mycket långsammare framåt, men å andra sidan hade vi ju inte mobiltelefoner, internet och allt vad det är på 60-talet, så utredningar tog ju mycket längre tid. Jag har dock inte ont av det långsamma tempot, det känns på något sätt helt naturligt!

I den här boken hade jag mina misstankar ganska tidigt vem det kunde vara som var mördaren. Men självklart så lurar P.D. James mig iväg på lite villovägar när hon målar upp något tänkbart motiv till en helt annan person i handlingen! Det är hon bra på.

Jag kommer självklart läsa mer av P.D. James, men först ska jag läsa "Harry Potter and the Goblets of Fire", en liten nätt bok på drygt 600 sidor!