tisdag 21 februari 2017

För att du inte ska gå vilse i kvarteret

Författare: Patrick Modiano
Titel: För att du inte ska gå vilse i kvarteret
Genre: Roman, Drama
Antal sidor: 126
Originalspråk: Franska
Originaltitel: Pour que tene te perdes pas dans le quartier
Översättning: Anna Säflund-Orstadius
Serie: -
Utgivningsår: 2014 (min utgåva 2016)
Format: Danskt band
Källa: Biblioteket
Utläst: 18 januari 2017
Betyg: 3
Bokcirkelbok

Baksidetext: "På Rue Puget var Aeros ljusa träfasad och kolorerade fönster ersatta med en vägg i den neutrala vita nyans som är glömskans färg. Också han hade i mer än fyrtio år strukit vitt över perioden då han skrev sin debutroman och över sommaren då han promenerade ensam med det hopvikta pappret i fickan: "FÖR ATT DU INTE SKA GÅ VILSE I KVARTERET".
     Envisa telefonsignaler väcker författaren Jean Daragne ur hans middagsslummer. En för honom okänd man har hittat hans adressbok och är angelägen om att snarast överlämna den till honom. Mötet nästa dag med den påträngande mannen och hans flickvän leder till ett för Daragne motvilligt utforskande av sitt länge förträngda förflutna.

Min kommentar: Det här är den senaste, till svenska, översatta boken av den franske Nobelpristagaren Patrick Modiano. Just fransk litteratur och fransk film är väl inte min starkaste sida, men jag har faktiskt läst en bok tidigare av Patrick Modiano - Lilla Smycket. Båda böckerna jag läst av Modiano är lättlästa. "För att du inte ska gå vilse i kvarteret" läste jag ut första halvan på bara en dag.

Minne och glömska verkar vara ett genomgående tema i Modianos böcker, och så även i denna boken. Det är intressant det där vad som kan trigga igång minnet.

Bitvis hade jag svårt att hänga med i boken, jag fick stanna upp och tänka till lite för att förstå att jag nu befann mig någon annanstans i historien. Boken utspelar sig under flera tidsepoker - Nutid, när Jean var liten - när han skrev boken (för 45 år sedan) och 15 år efter att boken skrevs.

Boken är lite diffus för mig, men samtidigt är jag fast i  de fantastiska detaljer och stämningar som Modiano målar upp för mig.

Boken lämnade en hel del frågor hos mig, men som jag inte vill ta upp här, då det avslöjar boken för mycket...

Jag undrar även hur det kan komma sig att man helt glömmer bort/förtränger sin debutroman, på det viset som Jean har gjort! Jag undrar vad han varit med om...

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar