torsdag 24 november 2016

Fågelmannen

Bilden hittade jag på Google
Författare: Mo Hayder
Titel: Fågelmannen
Genre: Kriminalroman
Antal sidor: 376
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: Birdman
Översättning: Peter Lindforss
Serie: Jack Caffrey #1
Utgivningsår:2001 (min utgåva 2014)
Format: Pocket
Källa: Biblioteket:
Utläst: 23 november 2016
Betyg: 4

Baksidetext: En ung och ambitiös kriminalkommissarie som Jack Caffery får inte låta sig chockeras. Men en morgon kallas han till en öde utkant i sydöstra London, där fem svårt sargade kvinnokroppar påträffas, alla märkta med samma fasansfulla signatur: en liten fågel insydd i bröstet. Och det är bara en tidsfråga innan den här nekrofila seriemördaren slår till igen.
     Jack hemsöks dessutom av en gammal familjetragedi som han aldrig lyckats lösa; mysteriet med hans egen försvunne bror. Han kämpar med sitt förflutnas demoner, samtidigt som han mer eller mindre ensam ska jaga en av decenniets värsta psykopater.
Fågelmannen är den första boken i Mo Hayders romanserie om Jack Caffery.

Min kommentar: Det här är helt klart den otäckaste/äckligaste boken jag läst i år. Jag vet inte ens vart jag ska börja. Men, den är liksom otäck från början till slut.

Boken är otroligt våldsam, blodig och makaber men samtidigt väldigt välskriven. Det här är absolut ingen bok för känsliga läsare. Vi pratar ändå om någon som stoppar in fåglar i döda människor och som är nekrofil. Bitvis är den väldigt detaljerad om vad förövaren gjort med sina offer, och då fick jag tillfälligt lägga ifrån mig boken. Det gick helt enkelt inte att läsa.

Samtidigt så har jag fått mersmak. Jag kommer läsa vidare om Caffrey, men nu måste jag nog ha en liten snällare bok. Det här är den nog den otäckaste boken jag läst sedan jag läste Amanda Hellbergs "Styggelsen". Den fick jag också lägga ifrån mig flera gånger under läsningen. Just för att den var så otäck, och jag var tvungen att få ner pulsen lite innan jag kunde läsa vidare.

Om det är något som drar ner betyget så är det sidospåren som inte handlar om själva kriminalgåtan. De är lite många emellanåt. Och visst är det konstigt. I Elly Griffiths böcker är det precis tvärtom. Där vill jag ju veta mer om Ruth, Harry, Cathbad, Judy och alla de andra...

Så har jag det nu

Bilden har jag hittat på Google
Författare: Meg Rosoff
Titel: Så har jag det nu
Genre: Unga vuxna, Dystopi
Antal sidor: 188
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: How I Live Now
Översättning: Helena Ridelberg
Serie: -
Utgivningsår: 2014 (min utgåva 2016)
Format: Danskt band
Källa: Biblioteket
Utläst: 7 november 2016
Betyg: 2,5

Baksidetext: Femtonåriga Daisy skickas från New York till den engelska landsbygden för att tillbringa sommaren med en moster och fyra kusiner hon aldrig tidigare har träffat. När mostern åker bort blir de fem kusinerna ensamma i det stora huset. Kort därefter exploderar bomber i London och England ockuperas av en okänd fiende.
     Trots kriget blir gården ett slags Edens lustgård: en plats utan vuxna eller regler att följa; en plats där barndomen får ett abrupt och plågsamt slut, men också en sommar då Daisy upptäcker nya sidor hos sig själv.

Min kommentar: Jag hade väldigt svårt för språket i den här boken. En del meningar är riktigt riktigt långa. Användandet av versaler stör mig jättemycket. T.ex. CIGARETTEN, Man Kunde Aldrig Veta. Jag förstår ju att det är för att betona något, men det går inte hem hos mig. Jag saknar även dialoger. Visst boken är tänkt som en återberättelse, så som Daisy minns det. Men, det blir väldigt ensidigt.

Vissa bitar är väldigt detaljerade, som t.ex. Daisys förhållande till maten. Vad åt de? Hur mycket åt de? Avsaknaden av mat...

Författaren har lyckats väldigt bra med att beskriva hur det skulle kunna gå/bli om ett krig bryter ut idag. Trots att jag visste att det utspelade sig i nutid, fick jag flera gånger tala om för mig själv att det INTE handlade om andra världskriget.

Miljöbeskrivningarna är väldigt bra, men jag får ingen känsla för någon av personerna, vilket är synd.

Jag hade hoppats på ett annat slut, och jag tycker att författaren hoppar alldeles för långt fram i tiden när slutet väl kommer.

söndag 13 november 2016

En kvinna i blått

Bilden är från Google
Författare: Elly Griffiths
Titel: En kvinna i blått
Genre: Deckare
Antal sidor: 324
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Woman in Blue
Översättning: Ing-Britt Björklund
Serie: Ruth Galloway #8
Utgivningsår: 2016 (min utgåva 2016)
Format: Inbunden
Utläst: 10 november 2016
Betyg: 4

Baksidetext: En kväll får Ruth Galloways vän Cathbad syn på en kvinna i vit skrud och blå mantel på en kyrkogård i pilgrimsorten Walsingham. Han tror han har sett själva Jungfru Maria. Morgonen därpå hittas kvinnan död i ett dike. Samtidigt blir Ruth kontaktad av en prästväninna, som har fått en rad hotfulla, anonyma brev. Avsändaren rasar mot kvinnliga präster och refererar till arkeologiska fynd i Walsingham - med en slående formulering om "en kvinna i blått, gråtande över världen".
     Medan det lilla samhället förbereder sig för det årliga påskspelet om Jesu korsfästelse och uppståndelse, påbörjar Ruth och kriminalkommissarie Harry Nelson en kamp mot tiden. Kan de hitta mördaren innan fler faller offer?

Min kommentar: Vad ska jag säga? Har nu läst den åttonde boken om Ruth Galloway och Harry Nelson vars vägar ständigt korsas, vare sig de vill det eller inte! Och återigen var boken utläst i ett nafs! Egentligen ville jag suga på karamellen, då jag nu läst ikapp serien, och inte har någon mer bok om Ruth och Harry att läsa. Men, jag kunde inte hålla på det.

Återigen är miljöbeskrivningarna fantastiska och det är som att vara i Walsingham tillsammans med Ruth och Harry. De har ju blivit mina vänner med. Jag kan bara hålla med Aftonbladet som skriver att "Elly Griffiths skriver med humor, ironi och avväpnande brittisk charm. Samtidigt bygger hon upp en spännande berättelse med rättsarkeologen Ruth Galloway i huvudrollen.". Jag kunde inte skrivit det bättre själv.

Jag har skrivit det förut, men det tåls att upprepas. Det är inga otäcka mord med mycket blod. Nej, det är småputtrigt och lite Morden i Midsomer-aktigt! Eller som jag läste på en annan blogg, minns tyvärr inte vilken det var, det här är feelgood-deckare!

När boken var utläst var det en stor tomhet inom mig. Inte bara för att boken var utläst, utan för att jag nu måste vänta ett bra tag innan jag får träffa Ruth och Harry igen. För med det slutet som var i den här boken så blir det en fortsättning!

lördag 5 november 2016

De öde fälten

Bilden kommer från Google...
Författare: Elly Griffiths
Titel: De öde fälten
Genre: Deckare
Antal sidor: 331
Originalspråk: Engelska
Originaltitel: The Ghost Fields
Översättning: Gunilla Roos
Serie: Ruth Galloway #7
Utgivningsår: 2015 (min utgåva 2015)
Format: Inbunden
Källa: Biblioteket
Utläst: 4 november 2016
Betyg: 4

Baksidetext: På en byggarbetsplats i Norfolk gör man ett makabert fynd i marken: ett flygplansvrak från andra världskriget - med piloten kvar vid spakarna. Ruth Galloway inser snart att kroppen inte hör hemma i planet. Med hjälp av DNA-prov identifieras mannen som Fred Blackstock, som rapporterats saknad till havs vid krigets slut. Kriminalkommissarie Harry Nelson kopplas in för att undersöka det gamla fallet. När kvarlevorna av ytterligare en kropp hittas i området ställs saker och ting på sin spets. Vad är det egentligen som pågår? Och hur ska man tolka de anhörigas reaktion.

Min kommentar: Trots att jag ÄLSKAR böckerna om Ruth Galloway och Harry Nelson så tog det fasligt lång tid innan den sjunde boken i serien blev utläst. Något hände där någonstans i mitten av oktober. Men, när jag väl beslöt mig för att läsa klart den så tog det ju såklart bara ett par dagar så var det över. Och som vanligt när jag läst ut en bok om Ruth och Harry så är det en tomhet som kommer över mig. Jag vill veta mer! Jag vill komma dem ännu närmare in på livet. Själva kriminalgåtan kommer ibland i bakgrunden för mig, men det gör absolut ingenting.

Slutet var riktigt spännande och jag kan knappt bärga mig tills jag har den åttonde delen i min hand. Nackdelen då är att det inte finns några fler böcker om Ruth och Harry. Jag hoppas verkligen att Elly Griffiths plitar på en ny bok. Jag är långt ifrån färdig med Ruth och Harry.

fredag 4 november 2016

Månadsrapport - oktober

Nu är oktober till ända, och det är dags att försöka ge sig på någon form av sammanställning av månadens lästa böcker.

Oktober månad var katastrofal bokmässigt. Ynka två böcker hann jag med. 2,5 om man ska vara riktigt noga. Men, så är det ibland. Hur som helst, det får väl bli en liten lista ändå!

Antal böcker: 2
44. Elly Griffiths - En orolig grav
45. Elly Griffiths - De utstötta

Antal lästa sidor: 608
Genomsnitt/dag: 20
Genomsnitt/bok: 302
Snittbetyg: 4
Påbörjade serier: -
Ingående serier: 2
Avslutade serier (läst senast utgivna/översatta): -

Biografi: -
Chicklit/Feelgood:-
Drama:-
Deckare/Kriminalroman: 2
Fantasy:-
Historisk roman:-
Humor: -
Skräck/Thriller:-
Klassiker:-
Ungdom: -
Bokcirkel: -

Författare
Kvinnor: 1
Män: -
Duo: -

Originalspråk svenska:-
Originalspråk engelska: -
Författare jag inte läst innan: -
Biblioteksböcker: 2
Böcker i bokhyllan:-
Lånade av vänner: -
Inbundna: 2
Pocket: -
Ljudbok: -

Då det bara blev två ynka böcker, så blir det inget månadens bästa, sämsta, överraskning, besvikelse och otäckaste. Båda var typ lika bra, båda var lika otäcka, fast på lite olika sätt...