Harry Potter and the cursed child

Författare: J.K. Rowling
Titel: Harry Potter and the cursed child
Genre: Fantasy, Ungdom
Antal sidor: 352
Originalspråk: Engelska
Översättning: -
Serie: Harry Potter #8
Utgivningsår: 2016
Format: Inbunden
Källa: Biblioteket
Utläst: 1 september 2016
Betyg: 4

Baksidetext: Eighth story. Nineteen years later.

Min kommentar: Så här är det. Jag har INTE läst alla Harry Potterböcker sedan tidigare. Jag har faktiskt bara läst den första boken, och detta i en av de två bokcirklarna jag är med i. Planen har sedan dess varit att läsa alla Harry Potterböcker, men det har kommit så himla mycket emellan. Men, jag har sett alla filmerna. Flera gånger om. När jag fick veta att den här åttonde storyn skulle komma så ville jag självklart läsa den. Samtidigt så ville jag läsa de andra böckerna innan. Men, jag kunde inte hålla mig. Så alltså har jag läst den åttonde Harry Potterboken.

Då den bara finns på engelska i nuläget så var valet inte så svårt, men jag hade valt engelska oavsett, för jag rätt säker på att de här böckerna ska läsas på originalspråket.

Den här berättelsen är inte skriven som en bok, utan det är faktiskt ett manuskript till en pjäs vi läser. Pjäsen spelas för fullt i London. Det var lite ovant i början att läsa ett manuskript/en pjäs, men jag kom ändå in i det ganska fort. I och med de små anvisningarna inför varje ny scen så såg jag ändå framför mig de olika miljöerna och karaktärerna. Och det var ett kärt återseende.

Det är ett högt tempo igenom hela boken, och det är ju inte så konstigt eftersom det vi läser är själva pjäsen. Det finns liksom ingen tid/plats för några lugnare partier. Boken är inte svårläst, utan jag hade läst klart den på ett dygn. Jag ville ju så klart veta vad som händer...

I den här boken är det inte Harry som är huvudpersonen, utan hans son Albus Severus Potter. Han har, liksom sin nyvunna vän Scorpius, inte så lätt på Hogwarts. De har båda svårt att motsvara förväntningarna på dem, med tanke på vem deras fäder är. Scorpius är son till Draco Malfoy.

Man behöver ha läst de tidigare böckerna eller åtminstone sett filmerna för att hänga med i den här storyn.

Idén att lägga storyn 19 år framåt i tiden (egentligen bara fortsätta där sista boken slutar) är helt rätt. Men, jag tycker det är rätt så schablonaktigt att Harry är en obekväm pappa, Ron säljer skämtartiklar och är allmänt omogen och pinsam. Hermoine är självklart trolldomsminister. Det var inga höga odds på detta precis. Men, ändå, så gillar jag boken, och skulle gärna vilja se pjäsen!