Med Andrée till Spetsbergen 1896

Titel: Ångbefälhavare Hugo Zacahaus dagbok Med Andrée till Spetsbergen 1896
Författare: Carl Cloffe
Språk: Svenska
Genre: Fakta
Utgivningsår: 1996
Antal sidor: 88 + Dagboken i fakismil
Baksidetext: Den 7 juni 1896 var en söndag. Klockan var tio på förmiddagen när förtöjningsändarna togs ombord och fartyget lämnade kajen. I tusental hade göteborgarna sökt sig till Masthugget för att trots gråvädret bevittna avfärden.
     Resan som började var inledningen till de olycksöde som skulle bevittnas av en hel värld och för all framtid skrivas in i vår upptäcktshistoria.
     Fartyget var ångaren VIRGO och befraktaren var ingenjören Samuel August Andrée. Med en last av fem hundra ton utrustning och fyrtio mans besättning anträdde han färden till Spetsbergen för att därifrån med luftballong försöka uppnå den punkt på jorden där ingen någonsin varit och där alla vindar är sydliga, Nordpolen.
     Kapten ombord i VIRGO var ångbefälhavaren Hugo Leopold Zachau. Hans bortglömda dagbok ger oss en annorlunda bild av den första sommaren på Danskön och skapar, för läsaren, en isande känsla av närvaro.

Min kommentar: Det här är ännu en dagboksbok. Tyvärr får jag väl säga så gick jag aldrig riktigt igång på den. Anledningen kommer jag till snart. Förutom Hugo Zachaus dagbok i fakismil får vi veta mer om förberedelserna i Göteborg, skrufångfartyget VIRGO, besättningen och passagerarna samt författarens "tolkning" av dagboksanteckningarna. Jag hade nog förväntat mig att man bara skulle ha renskrivit Hugos dagboksanteckningar, men istället har författaren själv skrivit om vad som hände varje dag, utifrån Hugos anteckningar.

Varför går jag då aldrig igång på den här boken? Jo av den enkla anledningen att man gjort kardinalfelet att skriva fel namn på S.A. Andrée. Han heter Salomon August Andrée, men i boken står det genomgående Samuel August Andrée. Jag reagerade redan i förordet, skrivet av Sven Lundström, chef på Andréemuseet som museet hette 1996 när boken kom ut, och det stod Samuel August Andrée. Nog trodde jag att åtminstone museichefen visste vad Andrée hette i förnamn. Sedan ser jag bara rätt stavning en enda gång i boken. Det värsta är väl ändå att man i litteraturförteckningen skrivit Samuel August Andrée då man använt sig av boken "Med örnen mot polen" skriven av Salomon August Andrée, Nils Strindberg och Knut Fraenkel. Jag borde ju självklart anat ugglor i mossen om jag redan från början läst baksidetexten, vilket jag inte gjorde förrän jag läst ut boken. Redan där står det Samuel August Andrée, men inte nog med det. Det står att de skulle flyga med en luftballong till (över) Nordpolen. Detta är då fel. Man hade en vätgasballong. Så min stora fråga är - vem i hela friden är det som har korrekturläst boken??

Läsarna i Broken Wheel rekommenderar

Titel: Läsarna i Broken Wheel rekommenderar
Författare: Katarina Bivald
Språk: Svenska
Genre: Skönlitteratur, Roman
Utgivningsår: 2013 (Min utgåva: 2014)
Antal sidor: 396
Baksidetext: Allting börjar med en brevväxling mellan två helt olika kvinnor. Tjugoåttaåriga Sara Lindqvist från Haninge och sextiofemåriga Amy Harris från Broken Wheel i Iowa. Efter två års utbyte av böcker, brev och tankar om både litteratur och livet bestämmer sig Sara för att hälsa på Amy. Men när hon kommer dit är Amy död.
     Sara står ensam i en liten stad mitt ute i ingenstans. Som tur är finns där förstås alla de människor som Amy har skrivit om. Och de excentriska invånarna i Broken Wheel har inget annat val än att ta hand om den förvirrade turisten. Sara blir kvar och för första gången i sitt liv får hon verkliga vänner - inte bara mr Darcy och Bridget Jones - och de hjälper henna att starta en bokhandel med Amys alla böcker.
    Både Sara och staden lever upp, nya och oväntade kärlekspar bildas och ingen vågar tänka på att hon snart måste åka hem. När hennes visum är på väg att gå ut får Saras nyfunna vänner en alldeles galen, underbar idé...

Min kommentar: Så här i höstmörkret behövs det lite "feel-good-läsande" och då det småsurrats lite om denna bok i min närhet så tänkte jag ge den en chans. Och den är så där charmig och mysig som en feel-good-roman ska vara. När jag började läsa boken ville/kunde jag inte släppa taget om den. Samtidigt ville jag inte att boken skulle ta slut... Och det är väl precis så man vill att en bok ska vara?!. Man vet vad man får och man kan ju rätt snart lista ut hur det kommer att gå, men det gör mig ingenting.

Jag hade önskat att jag fick lära känna karaktärerna lite mer, det skrapas mest på ytan... Jag hade velat lära känna George, Tom, Grace, Caroline och de andra lite mer. Men samtidigt har jag kärat ner mig litegrann i Broken Wheel och dess invånare som bara accepterar att Sara är där och det är helt ok för dem att hon startar en liten bokhandel med Amys böcker. Även om de förstås inte förstår varför någon skulle vilja köpa en bok...

Det här var precis en bok jag behövde i höstmörkret och höstrusket. Lättläst, inget våld, inga mord och annat jobbigt...

Betyg: 4

Bokhandlaren som slutade bada

Titel: Bokhandlaren som slutade prata
Språk: Svenska
Författare: Fritiof Nilsson Piraten
Genre: Skönlitteratur, Roman
Utgivningsår: 1937 (Min utgåva: 1952)
Antal sidor: 403
Baksidetext: - 

Min kommentar: Det här var min första bok av "Piraten" och jag visste inte riktigt vad jag hade att förvänta mig. Vi får följa Jacob Bokhandlare och hans närmsta vänner i en liten ort någonstans i Skåne. Jacob är mycket omtyckt bland ortsborna då han är beläst. Jacobs favoritsysselsättning är "söndagsbadet" som han och hans vänner genomför under sommaren. Minst lika viktigt som badandet är öldrickandet och bokläsandet som Jacob har. Skulle det vara för kallt att bada klär en av gubbarna av sig ändå. På så sätt slipper man nyfikna "kärringar". Livet går sin gilla gång i lilla Grimsby tills Amélie dyker upp. Amélie är Jacobs grannes syster som bott i Antwerpen i många år. Nu är hon änka och tillbaka i sin hemby. Jacob, som tidigare varit väldigt blyg inför damer, blir förälskad och gifter sig med Amélie. Men lyckan blir inte långvarig. Amélie har en hemlighet. Men vilken? Och varför slutar bokhandlaren att bada?

Boken är skriven 1937 och jag tror att den utspelas i början av 1900-talet. Språket är gammalmodigt och det är flera ord jag aldrig hört innan... Meningarna var svårlästa emellanåt och jag fick läsa om meningen flera gånger för att få kläm på den. Språket påminner lite om August Strindberg. Jag har förstått att "Piraten" i vanliga fall skrev humoristiska böcker, men den här är ganska lågmäld, men trots detta får han in humor. Jag fnissade till flera gånger. Ex: Hon var så mager och benig att hon skavde sitt eget skinn på insidan och lämnade sängdynan kall. (angående Krakows fru). Två ting ska vara skeva på en hästkarl och det är benen.

Det är en ganska ödesmättad stämning i boken, man förstår ganska snart att det är någonting som är fel/kommer att gå fel. Piraten beskriver miljön väldigt bra, jag fick känslan att jag var i någon lite ort på Österlen. Och jag längtar tillbaka till mitt Skåne och mitt Österlen när jag läser boken. Det gör jag.

Skärgårdsbåtar i väster

Titel: Skärgårdsbåtar i väster
Språk: Svenska
Författare: Håkan Tollesson
Genre: Facklitteratur
Utgivningsår: 2014
Antal sidor: 219
Baksidetext: En gång i tiden, innan landsvägarna byggdes ut och biltrafiken blev allt mer dominerande, var skärgårdsbåtarna själva livlinan för kustbefolkningen, men sjötrafiken var viktig även på större och mindre insjöar. Denna bok redovisar så långt möjligt är, de rederier och de båtar som upprätthöll trafiken då, men även de som är verksamma idag, i kustband och på insjöar. Det är en tidsresa från mitten av 1800-talet och framåt, som presenteras i det rikt illustrerade materialet.
     Boken omfattar det geografiska avsnittet Hallands län, Västra Götalands län, Värmlands län, Jönköpings län samt de delar av Östergötlands och Örebro län som gränsar till Vättern. Från Kosterarkipelagen i väst till till sjön Sommen invid Tranås i öst, från Torsby i norra Värmland till halländska Laholm vid gränsen mot Skåne.

Min kommentar: Det här är då en bok om båtar som gått i passagerartrafik. Först får man en liten kort ångbåtshistorik, för att sedan börja "rabbla" massa passagerarbåtar. I de flesta fall finns det en bild på båten...

Författaren har fokuserat på båtar som trafikerat/trafikerar västkusten, men här listas även båtar som gått/går i Dalsland, Västergötland och Östergötland.

Nej, det här var ingen bok för mig. Även om jag såklart uppskattade att bl.a. få se Strömkarlen som går i Trollhätte Kanal. Men, för den som gillar gamla passagerarbåtar så är det här en trevlig bok!

Polarexpeditionen

Titel: Polarexpeditionen
Språk: Svenska (engelska)
Författare: Alec Wilkinson
Genre: Fakta, Polarlitteratur
Utgivningsår: 2012 (Min utgåva: 2014)
Antal sidor: 239
Baksidetext: Det sena 1800-talets upptäcktsiver drev över tusen forskare till Nordpolens ogästvänliga landskap. En av dem var Salomon August Andrée som år 1897 gjorde ett uppmärksammat försök att tillsammans med två kollegor flyga till Nordpolen i vätgasballongen Örnen.
     Den internationella pressen rapporterade om avfärden. Sedan hördes inget mer ifrån expeditionen. Spekulationerna om vad som hänt forskarna var många. Först 33 år senare påträffades deras kroppar, utrustning och dagböcker på isen.
     I Polarexpeditionen skildras en fascinerande epok då äventyrare och upptäcktsresanden under oerhörda umbäranden försökte utforska den okända kontinenten.

Min kommentar: Ännu en bok om Andrées nordpolsexpedition 1897. Hur många böcker i detta ämne finns det egentligen? Många. Den här boken kom ut 2012, och finns nu även på svenska. Och i den här utmaningen har jag ju bestämt att finns den både på engelska och svenska, så behöver jag bara läsa den på svenska.

Boken tar inte bara upp Andrées nordpolsexpedition utan även andra expeditioner samt räddningsexpeditioner. Boken hoppar lite fram och tillbaka i tiden och bland expeditioner. Den börjar 1930 och med den expedition som av en slump träffade på Andréexpeditionens sista läger. Boken avslutas även Andréexpeditionen. Däremellan får vi ta del av allehanda expeditioner, men även om Andrées förberedelser med mera.

Dessvärre tröttnade jag efter ett tag på boken och fick helt enkelt kämpa mig igenom den. Det har egentligen inte så mycket med själva boken att göra egentligen utan utmaningen. Periodvis tröttnar jag bara på den. All läsning blir ett "tvång", och då har jag svårt att plocka fram och boken och läsa. Det var inte bara gammal skåpsmat i den här boken utan jag lärde mig en del nytt faktiskt. Eller så var det också viss fakta som jag läst flera gånger innan men aldrig lagt på minnet. Nu helt plötsligt "trillade polletten ner".

Percys äventyr - Ballongresan

Titel: Percys Äventyr - Ballongresan
Språk: Svenska
Författare: Catharina Larsdotter Norén & Janna Gransjö
Genre: Barnbok
Utgivningsår: 2013
Antal sidor: 30
Baksidetext: Percy pingvin sitter på en strand och längtar hem. Han har hamnat i Australien istället för att vara hemma hos sin familj på Antarktis.
     Tillsammans med sin nya vän, kängurun Dorabella, bygger Percy en luftballong för att flyga hem. På resan träffar de ny vänner och besöker spännande platser, men frågan är, kommer de hitta tillbaka till Antarktis?

Min kommentar: I den här bilderboken får vi då följa Percys försök att i en luftballong flyga tillbaka till Antarktis. Känns konceptet igen? Nu ville ju inte Andrée flyga tillbaka till Nordpolen, men han försökte ju flyga i en ballong... Även Andrée kan man ju säga hamnade på lite villovägar...

Vad ska jag säga om den här boken? Det är en lagom tjock bilderbok med många fina bilder i. Jag är absolut inte rätt person att bedöma en barnbok, men jag gillar konceptet...

Ormfesten

Det händer inte ofta, typ aldrig, men den här gången har jag faktiskt avslutat en bok i förtid. Jag klarar helt enkelt inte av den. Jag talar om "Ormfesten" av Harry Crews.

På baksidan av boken kan man läsa följande:
"1975. Mystic, Georgia. Det börjar dra ihop sig för den årliga orminsamlingen. Joe Lon Mackey, en gång firad high- school stjärna i amerikansk fotboll, väntar motvilligt in anstormningen av ormjägare som snart kommer att fylla hans lilla trailercamping. Hans tillvaro består numera mest av att sälja smuggelsprit och att uthärda familjelivet med fru och barn. Men när han träffar en tillfällig hemvändare börjar hans eget misslyckande stå alltmer klart, och i takt med att fler och fler människor anländer till staden sätts en kedja av bisarra händelser igång som hotar att ställa allt på ända. Någonting är på väg att gå sönder.

Med Ormfesten har Harry Crews skapat en makaber och oemotståndlig version av den mänskliga komedien.

Den amerikanske författare Harry Crews (1935 - 2012) räknas som en av förgrundsfigurerna inom Grit lit-genren. Han har skrivit över tjugo romaner och har varit verksam som lärare på University of Florida i Gainesville. A Feast of Snakes utkom 1976 och presenteras nu för första gången på svenska."

Redan vid titeln drog jag öronen åt mig. Jag är maniskt rädd för ormar. I vanliga fall hade jag aldrig ens rört boken, men så har mina kollegor på jobbet (museet och biblioteket) fått för sig att jag gillar deppiga/tragiska/mörka böcker och filmer. Vilket jag inte gör, men jag har på senaste tiden typ bara fått tag på sådana böcker och filmer. Efteråt går jag omkring och är nere. Det är ingen känsla jag tycker om. "Nu" finns det tydligen en genre som kallas för "feel bad", och är då raka motsatsen till chick-lit. Så förra veckan annonserade en av bibliotekarierna att man nu fått in den där boken som är tvärtemot "feel-good-genren", och att man lagt undan den till mig. Schysst tänkte jag, och gick upp till bibblan på lunchen. Jodå mycket riktigt, där bakom disken låg boken och väntade på mig. Nu hade jag ju trots allt blivit lite nyfiken på boken och tänkte, att jag får ju ge den en chans. I'll take it for the team om man säger som så.

Jag började läsa boken på bussen till jobbet igår, och tyckte illa om den med en gång. Men, jag måste ju ge den en chans så jag fortsatte att läsa hela vägen till jobbet och sedan in till Jkpg efter jobbet. Jag läste även några sidor från Jkpg och hem. Men, nej, jag klarar inte av den. Ormarna är en sak, det kan jag överleva, även om jag ser de där otäckingarna framför mig... Men sedan har vi kvinnosynen, synen på afroamerikaner, sydstatare över lag, hur (kamp)hundarna behandlas... Det är bara för mycket. Sedan har vi språket i boken. Jag förstår ju att boken är skriven på nån dialekt i originalspråket, men att läsa det översatt gör det ännu värre...

Så tyvärr. Efter typ halva boken slutade jag läsa. Jag borde slutat redan efter 36 sidor, men tänkte att det kanske blir bättre... Men, det blev det inte. Jag förfasades mer och mer.

Månadsrapport: Oktober

Oktober månad var en alldeles förskräckligt dålig läsmånad. Ynka två böcker mäktade jag med. Efter The Island skulle jag läsa en bok i bokprojektet och helt plötsligt var läslusten som borta. Nu kände jag det där tvånget igen. Att jag inte läser en bok jag verkligen vill, utan en bok jag liksom bara måste beta av. Visst, jag skulle kunna lägga av, men samtidigt vore det ju otroligt roligt om jag faktiskt klarade av att läsa alla de där böckerna. Även om det känns som ett evighetsprojekt i och med att museichefen hela tiden tar in nya böcker...

Antal böcker: 2

55 Victoria Hislop - The Island
56 Kjell Lundin - Pemmikan en hårdkokt historia

Antal lästa sidor: 744
Genomsnitt/dag:  24 sidor
Genomsnitt/bok: 372sidor
Roman: 1
Klassiker: -
Biografi: -
Fakta: 1

Bokprojektet: 1
Kaosutmaningen: -

Författare
Kvinnor : 1
Män: 1
Duo: -

Originalspråk (engelska): 1
Författare jag inte läst innan: 2
Biblioteksböcker: 2
Böcker i bokhyllan: -

Den här månaden blir det inget månadens bästa och sämsta mm, då jag läst alldeles för få böcker.

The Island

Titel: The Island
Språk: Engelska
Författare: Victoria Hislop
Genre: Skönlitteratur, Roman
Utgivningsår: 2005 (Min utgåva: 2006)
Antal sidor: 490
Baksidetext: On the brink of a life-changing decision, Alexis Fielding longs to find out about her mother’s past. But Sofia has never spoken of it. All she admits to is growing up in a small Cretan village before moving to London. When Alexis decides to visit Crete, however, Sofia gives her daughter a letter to take to an old friend, and promises that through her she will learn more.

Arriving in Plaka, Alexis is astonished to see that it lies a stone’s throw from the tiny, deserted island of Spinalonga – Greece’s former leper colony. Then she finds Fotini, and at last hears the story that Sofia has buried all her life: the tale of her great-grandmother Eleni and her daughters and a family rent by tragedy, war and passion. She discovers how intimately she is connected with the island, and how secrecy holds them all in its powerful grip…

Min kommentar: Boken handlar om en familj som drabbas av spetälska. Hur påverkas övriga familjen när en familjemedlem drabbas av en fruktad sjukdom som spetälska? Vi får även "lära känna" Spinalonga - Europas sista spetälskekoloni och vi får ta del av hur livet kund sett ut där för de som skickades hit.

Det här här Victoria Hislops debutbok, vilket märks i språket. Författaren vill få med så mycket som möjligt, med många detaljer. Inget lämnas åt fantasin att fundera hur en person eller en plats ser ut. Personligen tycker jag att det är för många detaljer. Jag vill gärna skapa mig en egen uppfattning och inte bli matad med allt.

Det här är bokcirkelgruppens senaste bok och jag valde faktiskt boken efter att ha varit på just Spinalonga i samband med en Kretasemester nu i september. Så när jag läste boken så visste jag ju vilken gata Spinalongainvånarna gick på. Jag vet vart biografen fanns och jag vart restaurangen låg och så vidare. Det förstärkte såklart bokens innehåll för min del. Jag såg liksom Spinalonga framför mig...

Boken är lite ojämn tycker jag, då vissa episoder beskrivs väldigt ingående, för att sedan raskt hoppa vidare både ett och två år framåt i tiden. Men det märks att Hislop gjort sin hemläxa, hon har verkligen läst på om spetälska och får fram på ett bra sätt hur sjukdomen ser ut. Boken är även väldigt spretig, det är en del sidohistorier att hålla koll på och som känns lite onödiga. Boken är även ganska förutsägbar då jag redan innan jag läst klart kapitel två vet hur det kommer gå för Alexis...

Betyg: 3

På min blogg där jag skriver om de utflykter jag far omkring på har jag skrivit ett inlägg om mitt lilla besök på Spinalonga. Klicka här så kommer du direkt till inlägget.