Pemmikan en hårdkokt historia

Titel: Pemmikan en hårdkokt historia
Språk: Svenska
Författare: Kjell Lundin
Genre: Fakta
Utgivningsår: 2013 (Min utgåva: 2013)
Antal sidor: 254
Baksidetext: Pemmikan gjorde världen större.
Detta är en berättelse om resor in i det okända, bragder, bäverjakt, hattmode, indianer och polarfärder men också om kolonisation, krig och mänskliga tragedier. Pemmikan var "drivmedlet" för de som färdades in i äventyret och kosten som ibland också tog dem levande tillbaka. Pemmikan var en urtida konserv av torkat buffelkött och fett som gjorde världen större.
     På resor mot avlägsna ödemarker, de högsta bergstoppar, de mest livsförnekande arktiska isöknar och de mörkaste djungler, fanns bara ett sätt att säkra tillgången till föda. Man måste bara bära den med sig. Pemmikan överglänste alla tänkbara alternativ och var historiens mest kompakta och näringsrika färdkost. Den innehöll allt man behövde.
     Boken handlar om och hur världen exploaterades, om erövring och girighet men också om vetenskap, mod, äventyr och nyfikenhet.
     Ett hattmode finansierade den nyetablerade transatlantiska handeln, hattar och pemmikan skapade relationer mellan två folk och vi lärde oss konservera livsmeel.

Pemmikan spelade en huvudroll.

Copyright: Jenny Karlsson

Min kommentar:  En hel bok om pemmikan. Kan det vara nåt? Men, för det första. Vad är ens pemmikan? Kort kan man säga att en konserv bestående av torkat buffelkött och fett. Bra färdkost för en "äventyrare" som har svårt att få tag på föda längs vägen med andra ord. Jag menar redan de gamla indianerna åt ju pemmikan!

Boken handlar då inte så mycket om just själva pemmikanen, som de som använt den; indianer, bäverjägare, polarfarare och kolonisatörer. Återigen fick jag läsa om polarfarare som S.A. Andrée, A.E. Nordenskjöld, Nansen, Amundsen, Scott, Schackelton med flera, men även om människor som var med och exploaterade/koloniserade det stora landet i väster.

Det här är ingen bok som jag känner att jag bara måste ha i bokhyllan om jag säger som så. Jag hade förväntat mig mer om själva pemmikanen. Och jag har hela tiden ställt mig frågan: hur kan man skriva en hel bok om pemmikan? Men, hade jag läst baksidetexten, som jag då självklart inte gjorde, så hade jag vetat att boken skulle handla mer om människorna som använde pemmikanen och hur mycket pemmikan de hade med sig. S.A. Andrée och hans kompanjoner hade till exempel 21 kilo pemmikan med sig. Självklart får man bakgrundsinformation om pemmikan. Vad består det av? Hur tillverkas det? Vad är det bra för? I boken finns flera recept på hur man gör pemmikan och vi får också veta att det finns falsk pemmikan...

Breven från Arktis

Titel: Breven från Arktis
Språk: Svenska
Författare: Rolf Kjellström
Genre: Fakta, Polarlitteratur
Utgivningsår: 2003 (Min utgåva: 2003)
Antal sidor: 311
Baksidetext: Breven från Arktis är en avskalad skildring om människans utsatthet, om existensen vid gränsen för liv. Karg natur, vädermakternas lynnighet och kampen för det dagliga levebrödet karaktäriseras de brev och dagboksanteckningar som författaren bygger sin spännande framställning på. Huvudrollsinnehavarna är fångstmän och expeditionsdeltagare, de flesta från Norge. Tiden är förra sekelskiftet, men människans grundläggande frågor är eviga.
     Läsaren möter här beslut och handlingar som oerhört konkret gäller liv eller död. Faran och den yttersta ansträngningen manar fram en undran om livets mening, längtan efter nära och kära liksom efter mänsklig gemenskap. Tilltron till en högre makt är ofta stark.
     Breven från Arktis är generöst illustrerad med gamla fotografier och tydliga kartor.

Rolf Kjellman har tillbringat en stor del av de senaste 55 åren i fjäll- och polartrakter. Han är docent i etnografi och välkänd populärvetenskaplig föredragshållare och författare. Han har som forskare skrivit mer än 100 vetenskapliga uppsatser. Kjellström har även förestått Nordiska museets samiska samlingar. Bland hans tiotal böcker märks standardverket Samernas liv, Polaräventyr och Vargen i myt och verklighet.

Min kommentar: Den här boken överraskade mig positivt. Jag hade inga egentliga förväntningar på en bok som handlar om brev och dagboksanteckningar. Men, det är faktiskt fascinerande att få ta del av hur de här männen tänkte och agerade. Och jag förstår om de blev religiösa (om de inte var det redan) med tanke på vad de utstod där uppe i norr. Tänk er själva att vara fast på en båt som har frusit fast i isen och man vet att den inte kommer att lossna förrän om x antal månader. Om båten ens överlever. För den kan ju lika gärna gå sönder där i packisen!

Förutom breven och dagboksanteckningar så får man veta lite mer vad en fångstman egentligen gör och vad skörbjugg är och beror på.

Det här är helt klart en läsvärd bok.

Familjen Walsh A-Ö

Titel: Familjen Walsh A-Ö (Mammy Walsh's A-Z of the Walsh Family)
 Språk: Svenska (Engelska)
Författare: Marian Keyes
Översättare: Katarina Jansson
Genre: Skönlitteratur, Roman, Chick-lit
Utgivningsår: 2012 (Min utgåva: 2013)
Antal sidor: 116
Baksidetext: Det är närmare tjugo år sedan Marian Keyes debuterade med succén Vattenmelonen, och blev tongivande inom chick lit-genren. Hennes böcker om döttrarna i familjen Walsh har lästs och älskats över hela världen. Nu är det mamma Walsh tur att berätta sin historia - i lexikonform.

Marian Keyes blandning av humor, svärta och romantik får en ny dimension när mamma Mary berättar om livet som "mickriark" i familjen Walsh. Förtroligt ger hon läsaren sina tankar och alltifrån sin egen mamma och sina döttrar till obegripliga nymodigheter som stringtrosor, depressioner och broccoli.

Min kommentar: Äntligen ska man få höra mamma Walsh historia. Hur hon upplever allt som hennes döttrar redan delgivit oss. Och jag kan inte låta bli att undra hurdan hon är. Hon verkar genuint ogilla alla sina barn. Det är en liten annorlunda touch på boken då den är skriven i lexikonform, men idén är ju kul. Dock är jag inte lika överförtjust i den här boken som de övriga. Det beror knappast på formatet, utan att det känns uttjatat. Men visst, även om jag inte riktigt tokälskar boken så kom jag på mig själv fnissa till både en och två gånger. Stilen är den samma, så man känner direkt att det här är en Keyes-bok. Och jag gillar hennes lite råa stil. Jag får nog ta en titt på hennes övriga böcker, som inte handlar om familjen Walsh. Fast det skulle ju onekligen vara kul att få veta lite mer om mr Walsh och hur han ser på saker och ting!

Betyg: 3

Hemligheten på Mercy Close

Titel: Hemligheten på Mercy Close (The Mystery of Mercy Close)
Språk: Svenska (Engelska)
Författare: Marian Keyes
Översättare: Katarina Jansson
Genre: Skönlitteratur, Roman, Chick-Lit
Utgivningsår: 2012 (Min utgåva: 2013)
Antal sidor: 492
Baksidetext: Helen, den yngsta i systerskaran Walsh, har vid 33 års ålder hamnat i en återvändsgränd. I finanskrisens svallvågor har hon blivit av med lägenheten och tvingats flytta hem till föräldrarna, hennes uppdrag som privatdetektiv sinar och hennes nya kärlek Artie umgås oroväckande mycket med sin exfru.

Just som en annalkande depression hotar att sätta klorna i henne dyker ett nytt fall upp ur tomma intet. Problemet är att det är Helens fruktansvärda, men fortfarande ursnygga, ex Jay Parker som vill anlita henne. Man när hon får veta att fallet handlar om en försvunnen medlem i Irlands största, nyligen återförenade pojkband Laddz kan hon inte undgå att bli nyfiken...

Fallet kastar in Helen i en värld av glamour och kändisar, där ingen talar sanning och alla har dolda agendor. Samtidigt måste hon brottas med sina komplicerade känslor för Jay Parker och värja sig mot den smygande depressionen. Kommer hon lyckas lösa fallet som kan rädda hela hennes karriär?

Min kommentar: Jag har varit svag för Marians böcker ända sedan "Vattenmelonen", och efter tre otäcka böcker var det dags för något mer lättsmält! Och vad är då bättre en "liten" (492 sidor) chick-lit? Nu har jag ju följt familjen Walsh genom åren, även om det var rätt så länge sedan jag läste boken innan den här, så jag fick tänka till lite emellanåt, men snart så hade jag koll på karaktärerna igen.

Jag älskar verkligen sättet Marian skriver på, och jag kom på mig själv fnissa/skratta flera gånger där i solstolen! Om jag ska säga något om karaktärerna så är det om mamman i familjen. Hon är ju rent av hemsk. Fast ändå kan jag inte låta bli att fnissa åt henne. Av hennes fem döttrar tror jag inte hon gillar någon av dem. Det är inget hon visar i alla fall! Hon hittar då fel på alla. Och depression, det finns inte ens. Det är bara ett dumt påhitt enligt mrs Walsh. Och tänk då när Helen, för åtminstone andra gången är på väg in i en depression...

Betyg: 4

Tills dess din vrede upphör

Titel: Till dess din vrede upphör
Språk: Svensk
Författare: Åsa Larsson
Genre: Skönlitteratur, Roman
Utgivningsår: 2008 (Min utgåva: 2009)
Antal sidor: 330
Baksidetext: "Luften och hans egna rörelser hade rört upp så mycket slam inuti planet att han inte längre kunde se handen om han håller armen utsträckt och lyser på den med ficklampan. Det är som att simma i en grön soppa.
     Han ser ingenting. Absolut ingenting. Han vet inte längre vad som är upp och ner.
     Linan som är fäst vid hans viktbälte fastnar lite här och där, i lastsurrningskrokar i golvet, i ett avslitet säte, i ett löst säkerhetsbälte. Överallt. Sedan börjar han simman på linan. Krockar med den. Fastnar i den. Den löper som ett spindelnät inuti planet. Och han hittar inte ut."

Någon mördar Wilma Persson och Simon Kyrö när de dyker på ett plan i Vittangijärvi.
     Vad är det för en gammal hemlighet de har kommit på spåren? Och vem är beredd att mörda för att hindra att den kommer ut?
     En mordutredning tar sin början där polisinspektör Anna-Maria Mella hotas och kammaråklagare Rebecka Martinsson får besök av de döda.

Min kommentar: Den här boken är ju spännande från första meningen. Jag tycker det är "kul" att man får följa berättelsen genom Wilma. Som ju är död. Hon berättar i början hur hon och hennes pojkvän dör och jag lovar, det var inte långt ifrån att jag fick andnöd själv där jag låg i solstolen och var med när Wilma och Simon drunknar. Ja usch ja. Man får ganska snart veta vem som är mördaren och i den här boken är det mer orsaken till mordet som är det man vill få veta. Vad är det med det där planet som gör att man känner att man måste mörda två personer för att hemligheten inte ska komma ut.

Inför den här boken så hade jag inte läst baksidan så noga, så jag hade inte koll på att det här är bok nummer i fyra i serien om åklagaren Rebecka Martinsson och polisinspektör Anna-Maria Mella. Jag funderade ett tag på var i Solstorm som den där dödsskjutningen ägde rum som gjorde att Anna-Maria och Sven-Erik helt plötsligt inte kan prata med varandra längre, men när jag inte kunde komma på det, så tog jag och läste lite mer noggrant på bokens baksida. Då upptäcker jag att det här är fjärde boken och inte andra som jag av någon anledning trodde att det var! Så, nu måste jag ju ta och läsa de andra två böckerna med...

Betyg: 3,5

Månadsavslut September

Antal böcker: 6

49 Belinda Bauer - Mörk jord

50 Amanda Hellberg - Döden på en blek häst

51 Åsa Larsson - Till dess din vrede upphör

52 Marian Keyes - Hemligheten på Mercy Close

53 Marian Keyes - Familjen Walsh A-Ö

54 Rolf Kjellström - Breven från Arktis

Antal lästa sidor:  1841
Genomsnitt/dag:   61 sidor
Genomsnitt/bok:  307 sidor
Roman: 5
Klassiker: -
Biografi: -

Bokprojektet: 1
Kaosutmaningen: -

Författare
Kvinnor : 4
Män: 1
Duo: -

Originalspråk (svenska): 3
Författare jag inte läst innan: 2
Biblioteksböcker: 2
Böcker i bokhyllan: 4

Månaderns bästa:  Döden på en blek häst
Månadens sämsta: Familjen Walsh A-Ö
Månadens överraskning: Hemligheten på Mercy Close
Månadens besvikelse:  Familjen Walsh A-Ö
Månadens otäckaste:  Döden på en blek häst

Kommentar:
Om månadens bästa:  Den här boken är så där suggestivt otäck. Inte en massa blod (kanske lite) och mängder av bestialiska mord. Nej här är det de döda som inte kan lämna huvudrollsinnehavaren i fred...

Om månadens sämsta:  Boken i sig är inte dålig. Men jag tycker inte riktigt att den höll samma standard som Marians andra böcker om familjen Walsh. Det känns lite urvattnat dock. Men visst jag fnissade till både en och två gånger.

Om månadernas överraskning: Det var väldigt länge sedan jag läste Marian Keyes, och jag var inte helt säker på att jag fortfarande skulle gilla hennes böcker om familjen Walsh. Men den här gillade jag mer än jag trodde. Kom på mig själv vid ett flertal gånger skratta till högt!

Om månadernas besvikelse: Se Om månadens sämsta

Om månadernas otäckaste: Döda som inte riktigt kan lämna jordelivet. I ett mörkt och ruggigt England. Där har ni konceptet. Ser framemot Amandas efterföljande böcker!

Glöd

Titel: Glöd
Språk: Svenska (Ungerska)
Författare: Sándor Márai
Översättare: Maria Ortman
Genre: Skönlitteratur, Roman, Klassiker
Utgivningsår: 1942 (Min utgåva: 2000)
Antal sidor: 160
Baksidetext: ... en hemlighet som den som finns mellan oss har en sällsam kraft. Den sveder livets vävnader som en ondskefull strålning, men samtidigt ger den livet spänning och temperatur. Den tvingar en att leva...

I nästan ett kvarts sekel var Henrik och Konrád oskiljaktiga. Under barndomens magiska år inledde de en vänskap som kom att sträcka sig över ungdomens oskuldsfulle tid till vuxenlivets realiteter. Båda blev officerare, bara Henrik gifte sig, men deras vänskap förblev obruten - tills Konrád plötsligt reste sin väg utan ett ord till avsked. Det skulle dröja fyrtioett år innan de återsågs.
     I en förändrad värld, där gränser flyttats och krig slagit sönder, har Henrik konserverat det förflutna i väntan på att Konrád en dag ska återvända för att avtäcka de hemligheter han tog med sig. När deras liv går mot sitt slut mötes de under en sista lång middag där de båda med plågsam öppenhet närmar sig varandras sanning. Vid gryningstimmen återstår endast kärleken till en kvinna vars minne härskar över dem båda.
     Med återupptäckten av Sándor Márais Glöd har världslitteraturen fått en ny klassiker. Det är en storartad och skimrande berättelse om två män vars öden formades i skuggan av den andre. Starkt och inlevelsefullt tar denna vittomfattande roman itu med de eviga ämnena: vänskap och kärlek; passion och svek.

Min kommentar: Den här fantastiska boken, som jag ALDRIG hört talas om förrän vi tog upp den i en av de två bokcirklar jag är med i, utspelar sig egentligen under en väldigt kort tid. Vi får vara med under en middag (kväll och natt) när två åldrade män träffas efter 41 år utan att höra ett ord från varandra. Henrik och Konrád var oskiljaktiga under väldigt många år, men något hände för 41 år sedan, och Konrád försvann ur Henriks liv. Men nu har Henrik fått ett brev från Konrád där han talar om han ämnar komma på visit. Ska Henrik och vi läsare få veta vad som egentligen hände? Under middagen tas vi tillbaka till den tid de var barn och sedan växte upp och hamnade i armén, tills att Konrád försvann...

Det här är ingen tjock bok, utan endast 160 sidor, och jag läste då hela boken på en tågresa mellan Jönköping och Falkenberg. Men, det är inget att rekommendera, för författarens språk kräver att man stannar upp och tänker efter ibland, och även att man måste läsa om delar... Marái är ingen författare som behöver stora omskrivningar för att få fram vad han vill. Det är på ett sätt en tung bok och när jag läst klart boken var det som att jag behövde pusta ut ungefär som efter att jag har besegrat en seg uppförsbacke. Och samtidigt som jag var glad att jag var klar med boken (uppförsbacken) så känns det lite vemodigt att det är över!

Jag vet att jag kommer vilja läsa om den här boken. I ett något långsammare tempo, bara för att liksom suga in varje litet ord i boken. Så nu har jag ytterligare en bok att lägga till på min lista över böcker som jag bara måste ha.

Betyg: 4