Döden på en blek häst

Titel: Döden på en blek häst
Språk: Svenska
Författare: Amanda Hellberg
Genre: Skönlitteratur, Skräckroman
Utgivningsår: 2010 (Min utgåva: 2011)
Antal sidor: 315
Baksidetext: När Maja Grå var tio år försvann hennes mamma spårlöst. Nu, tio år senare, vill Maja lägga allt det smärtsamma bakom sig och flytta till England. Men, det förflutna hinner ikapp henne innan hon ens hunnit påbörja studierna vid den anrika konstakademin i Oxford. Polisen har hittat hennes mamma i kuststaden Brighton. Brutalt mördad.
     Medan höstmörkret smyger genom Oxfords gränder försöker Maja glömma och gå vidare. Men hennes förmåga att se och känna mer än andra gör det omöjligt. Mamman lämnar henne inte i fred, och varnar henne för att fienden kan finnas närmare än hon tror...

Döden på en blek häst är en suggestiv skräckroman där de levande hemsöks av de döda, som vägrar att lägga sig till ro förrän sanningen uppdagats.

Min kommentar: Ännu en bok som fått stå i min bokhylla alltför länge och vänta. Jag har velat läsa den här boken väldigt länge. Men, så fick jag ju höra att det fanns bok innan "Döden på en blek häst", nämligen "Styggelsen". Och när det är en serie så vill jag ju så klart läsa böckerna i rätt ordning... Så ända sedan jag läste ut "Styggelsen" i början av maj så har jag velat läsa den här boken. Men, som ni förstått med bokprojekt modell jättestort och två bokcirklar så blir det inte så mycket tid över till att läsa "vanliga" böcker. Men, i samband med den där semesterresan så packade jag ner "Döden på en blek häst".

Jag blev inte besviken. Även den här boken är riktigt otäck. Bara det att det utspelar sig i ett mörkt och grått England gör boken lite otäck... Det var inte så att jag fick lägga ifrån mig boken som jag fick göra med "Styggelsen" då det blev riktigt otäckt ett tag, men inte långt ifrån. Återigen är jag glad att jag enbart läste den i solstolen och inte i sängen precis innan läggdags, för då hade jag med all säkerhet drömt mardrömmar!

Betyg: 4

Mörk jord

Titel: Mörk jord (Blacklands)
Språk: Svenska (Engelska)
Författare: Belinda Bauer
Översättare: Ulla Danielsson
Genre: Skönlitteratur, Spänningsroman
Utgivningsår: 2010 (Min utgåva: 2012)
Antal sidor: 277
Baksidetext: För 18 år sedan försvann Billy Peters. Hela byn tror att han blev mördad - seriemördaren Arnold Avery har ju trots allt erkänt att han mördade sex andra barn och grävde ner dem på den ödsliga heden.
     Men Billys mor vägrar tro att han är död. Varje dag står hon vakt vid fönstret och väntar, medan familjen faller sönder omkring henne.
     Och varje dag efter skolan gräver tolvårige Steven ute på Exmoorheden. Han har nämligen bestämt sig för att rädda sin familj från morbror Billys spöke. Om det så innebär att han måste gräva upp och visa mormor skelettet efter hennes mördade son.
     Så tar han även nästa steg - Steven skriver brev till psykopaten Arnold Avery i fängelset.
     Brevet blir början på en livsfarlig katt-och-råtta-lek mellan ett desperat barn och en uttråkad seriemördare. En lek som kommer få mycket värre konsekvenser än Steven någonsin kunnat föreställa sig.
     BELINDA BAUERS debutroman Mörk jord belönades med deckarvärldens mest prestigefyllda pris, The Gold Dagger.

Min kommentar: Den här boken har stått alltför länge i min bokhylla och väntat på att få bli läst. Den verkar ju onekligen lovande. Men, så har ju så många andra läsprojekt, så "vanliga" böcker hamnar lite på efterkälken. Men, en tvåveckors semesterresa gjorde att jag äntligen fick tid till att läsa boken.

Boken är spännande och en del delar är riktigt otäcka. Speciellt delarna där Avery är huvudpersonen. Jag är glad att jag inte läste den i sängen alldeles innan jag skulle sova. Men samtidigt blev jag inte helfrälst. Trots att den hyllats rejält. Eller det kanske är just därför? Förväntningarna var rätt så höga om jag säger som så. Boken är bra skriven, men lite seg i början. Det tar sig dock och när upplösningen närmar sig, ja då ökar pulsen lite...

Det är ingen tjock bok, vilket gjorde att jag läste ut den på ett par dagar bara där i solstolen. Jag tycker att längden på boken gör att den håller hela vägen ut. Hade den varit säg 100 sidor tjockare så tror jag inte att boken varit lika bra.

Betyg: 3,5

Raines Dagbok

Titel: Raines Dagbok
Språk: Svenska
Författare: Raine Gustafsson
Genre: Biografi
Utgivningsår: 2010 (Min utgåva: 2010)
Antal sidor: 382
Baksidetext: Våren 1997 kom Raine Gustafsson, hemlös och tämligen nyfrigiven och synnerligen orakad, in på Situation Stockholms dåvarande redaktion med en plastkasse i handen. Där låg ett välfyllt, handskrivet kollegieblock. Sedan den dagen har Raine Gustafsson publicerat sin dagbok i Situation Stockholm och har inte missat en deadline, oavsett var han sovit eller var i Stockholm han befunnit sig.
     Dessa prydligt handskrivna versaler i ett collegieblock har nu, efter tretton år och etthundratrettiofem dagböcker, blivit en bok.

Raines Dagbok är ett unikt dokument, en skildring av Raine Gustafsson, av Stockholm, av tillvaron och verkligheten som den ter sig för någon som inte har en egen dörr att stänga till sitt liv.

Ber om ursäkt för den suddiga bilden...

Min kommentar: I den här boken får vi följa Raine, och hans liv som hemlös i Stockholm. Det skildrar ett annat Stockholm än vad man kanske är van vid. Vi får följa Raines kamp att hitta någonstans att sova för natten och i ett längre perspektiv. Man får dock inte glömma att det här Raines egna ord, hans verklighet. För visst var det så att jag reagerade när jag för x:e gången läser om hans otur. Det kan inte bara handla om otur... Men, det är ju faktiskt så Raine upplevde det. Det här är Raines sanning.

Språket är kanske inte heller det bästa alla gånger, och det är upprepningar på upprepningar. Men, som jag skrev i förra stycket, det här är Raines ord. Raine är ingen författare. Och, det här är Raines dagbok. Rakt upp och ner. Och då får vi leva med upprepningarna. Jag är säker på att min dagbok skulle vara full av upprepningar, om jag hade någon. Eller, det räcker ju att jag kollar min Facebook eller min andra blogg...

Det här är helt klart en läsvärd bok, och jag fick mig en liten tankeställare om hur jag ser på människan...

Betyg: 3

Vem älskar Yngve Frej

Titel: Vem älskar Yngve Frej
Språk: Svenska
Författare: Stig Claesson
Genre: Skönlitteratur, Roman, Klassiker
Utgivningsår: 1968 (min upplaga 1972)
Antal sidor: 173
Baksidetext: Yngve Frej var en argsint soldat som dog i seklets början. Av hans stuga är bara en stenhög kvar. En f.d. skomakare i närheten, Gustafsson heter han, börjar visa de som fornminne för turister. Det blir en festlig och rörande konfrontation mellan en ny tids människor och gamlingarna i avfolkningskroken. Utom skomakaren och hans syster Elna är det ett par småbrukare som också "har gjort sitt", Eriksson och Öman. Boken berättar om deras öden några sommardagar när hela det övriga Sverige har ledigt. - ""Vi får gå här som fornminnen, hade Elna sagt."

Vem älskar Yngve Frej är en oförglömlig skildring av det försvinnande gammaldags livet på landet i Sverige - stillsam, rolig och gripande.

Min kommentar: Hade det inte varit för bokcirklarna jag är med i, så hade jag förmodligen aldrig läst den här boken. Och det är ju tur att jag har de där bokcirklarna så jag får upp ögonen för "nya" författare. Nu är inte Stig "Slas Claesson" okänd för mig som författare, men jag har inte läst något av honom tidigare, så i det perspektivet är han ju en ny författare.

Denna läsomgång så läser inte alla i gruppen samma bok, utan vi lottade fram ett tema som då blev Stig Claesson. En av deltagarna i gruppen nämnde direkt denna bok och det enda jag hörde när hon berättade om boken var att man i en liten by nånstans i Sverige hittade på ett fornminne för att locka turister till trakten. Och där var jag såld.

Som jag skrev i ett tidigare inlägg så jobbar jag i turismbranschen och ett av mina intressen är just historia och av någon anledning så gillar jag fornminnen. Alltså är det här en bok för mig!

Jag gillar boken från första meningen. "Mannen som hade gjort sitt vandrade sakta i ljusblå skjorta och mörka byxor med hängslen och i nyputsade snörkängor stillsamt ner mot sjön och brevlådan." Jag vill ju så klart veta mer om Mannen som gjort sitt. Och man får veta mer om Mannen som gjort sitt. Och hans syster Elna. Och hans grannar Öman och Eriksson.

Samtidigt som det är en underbar skildring av dessa gamla människor som vägrar lämna sitt jordbruk så är det en sorglig beskrivning av hur Sverige ändras. Hur jordbruket ändras och att man "ska" bo i stan. De här personerna sitter nästan på undantag i sina gårdar ute på vischan nånstans mellan två byar/samhällen. Och det är tyst. Man hör inga djur, inga yxslag i skogen. Inte ens bussen kör utmed landsvägen längre. Nej, vill man in till samhället får man åka med grusbilen som kör förbi...

Stig Claesson behöver inte skriva långa "haranger" för att måla upp en bild av hur det ser ut. Nej, han behöver bara några ord. Och det är precis så som jag vill ha det. Kaptilen är också alldeles lagom långa. Boken är väldigt lättläst, och kort. Inte mer än 173 sidor. Och jag läste ut den på en dag. Och så här i efterhand skulle jag ju hållt lite på den. Inte läst den så snabbt. Men, jag får väl se till att ett exemplar av boken hamnar i min bokhylla så jag kan ta fram den och läsa lite då och då...

Det här är som ni kanske förstår lite av en favorit hos mig. Det hade jag väl kanske inte trott när vi fick temat "Slas"...

Betyg: 4,5

Hyenorna

Titel: Hyenorna (Hyenene)
Språk: Svenska (Norska)
Författare: Hanne Örstavik
Översättare: Lotta Eklund
Genre: Skönlitteratur, Roman
Utgivningsår: 2011 (Min utgåva: 2014)
Antal sidor: 213
Baksidetext:"Hon såg på hans ögon, letade efter den där glimten hon alltid hade förhållit sig till där inne, om den var långt fram eller tillbakadragen, var den fanns, och vad den gjorde med henne. Som en glödande prick, en liten kula."

Siv har brutit upp från sin relation med Rudolf och känner sig tom. När hennes vän Sally ska åka till Rom bestämmer sig Siv för att låna hennes lägenhet i en liten stad vid havet i södra England. Hon vill få tid att bara vara och hitta det som gör henne levande.

Bilden är lånad från Litteraturmagazinet.

Min kommentar: Den här boken föll mig inte i smaken. Tyvärr. För baksidetexten såg ju så lovande ut. Men, den är alldeles för långsam för min smak. Det händer liksom ingenting. Det är klart att det händer något i boken, men det handlar mer om en inre resa. Det kan naturligtvis vara intressant, men tyvärr så fastnar jag inte för det den här gången. Det fanns faktiskt tillfällen då jag bara ville "slänga iväg" boken, men jag har samtidigt svårt för att inte läsa klart en bok jag påbörjat. Även om jag borde veta bättre och inte slösa med min tid med en bok eller film som jag inte tycker om.

Betyg: 2

Rosens namn

Titel: Rosens namn (Il nome della rosa)
Språk: Svenska (Italienska)
Författare: Umberto Eco
Översättare: 
Genre: Skönlitteratur, Roman, Klassiker
Utgivningsår: 1983
Antal sidor: 559
Baksidetext:
Broder William från Baskerville sänds år 1327 till ett norditalienskt benediktinerkloster för att medla i kampen mellan påven i Avignon och kejsar Ludvig. Under hans vistelse i klostret mördas enLäs mer munk per dag. Broder William dras in i utredningen av morden.

Min kommentar: Det är i grund och botten en delikat deckarberättelse där vi får följa William och Adsos jakt på mördaren i ett kloster. Men, jag har kommit fram till att jag har lite svårt för just böcker som utspelar sig under medeltiden. Jag vet inte varför, för jag tycker det är en väldigt intressant period, och jag älskar filmer som utspelar sig under medeltiden...

Hur som helst, vi får följa broder William och Adso under sju dagar och den delen när man får "följa" munkarna gillar jag, även om det är en hel drös med munkar att hålla koll på. Det är tur att det i början av boken finns en lista på de viktigaste personerna att hålla koll på.

Det fanns dock partier som jag faktiskt bara skumläste eller mer eller mindre hoppade över. Det var framför allt styckena som var på latin. Jag förstår varför författaren vill ha med det, det blir lite mer "autentiskt", men då jag inte kan latin, förutom en del medicinska termer, så förstår jag ju inte något, men längst bak i boken finns det översättningar till de latinska uttryckena, men jag orkade faktiskt inte hålla på och bläddra fram och tillbaka så jag hoppade helt enkelt över de latinska styckena. Den andra delen som jag inte tyckte var lika intressant i boken var mötet som skulle ske i klostret, och anledningen till att broder William över huvud taget kom till klostret, det kändes mer som en utfyllnad i boken, för att fylla ut den... Just den delen skumläste jag, för jag ville ju trots allt veta vem mördaren eller mördarna var!

Då jag inte är den bästa mordutredaren så förstod ju inte jag vem mördaren var förrän alldeles i slutet! Och det är ju bra, för då fortsätter jag ju läsa boken, för jag vill ju ändå veta vem boven är! Och vilket slut sedan. Det blir riktigt dramatiskt till slut.

Den här boken har ju självklart filmats och Sean Connery spelar broder William. Jag har sett små sekvenser av filmen och det enda jag minns är faktiskt Sean Connery i munkkåpa, och nu när jag läst boken så måste jag ju se filmen. Även om jag vet hur det slutar!


Betyg: 3,5

Månadsavslut augusti

Antal böcker: 6

43 Umberto Eco - Rosens namn

44 Stig "Slas" Claesson - Vem älskar Yngve Frej

45 Magne Hovden - Sameland

46 Hanne Örstavik - Hyenorna

47 Sandor Marai - Glöd

48 Raine Gustafsson - Raines Dagbok

Antal lästa sidor: 1 735
Genomsnitt/dag:  56
Genomsnitt/bok: 289
Roman: 5
Klassiker: 2
Biografi: 1

Bokprojektet: -
Kaosutmaningen: 2

Författare

Kvinnor : -
Män: 6
Duo: 6

Originalspråk (svenska): 2
Författare jag inte läst innan: 6
Biblioteksböcker: 5
Böcker i bokhyllan: 1

Månaderns bästa: Vem älskar Yngve Frej
Månadens sämsta: Hyenorna
Månadens överraskning: Glöd
Månadens besvikelse: Hyenorna
Månadens otäckaste: Rosens namn

Kommentar:
Om månadens bästa: Valde den här boken i "stora bokcirkeln" då vi har tema Stig "Slas" Claesson. Hade ingen aning om vilken bok jag skulle välja, men så fick jag höra om den här boken som handlade om ett gäng gubbar som hittade på ett fornminne... Och jag kom att älska boken från sida ett. Kan inte sätta fingret på vad som gör att jag bara älskar boken. Men, det är väl nåt med gamla gubbar ute på landsbygden och fornminnen. Att jag såg Allan Edwall framför mig som skomakaren gör inte saken sämre. Allan spelar för övrigt skomakaren i filmatiseringen av boken. Filmen älskade jag kanske inte lika mycket...

Om månadernas sämsta: Förstår helt enkelt inte boken. Baksidetexten lät ju lovande. X lånar sin kompis lägenhet i en stad vid Englands sydkust, då kompisen åker till Rom för att skriva på sin nästa bok. X behöver finna sig själv igen efter uppbrottet från sin pojkvän. Men, den här föll mig absolut inte smaken. Ändå läste jag ut den. Saken är den att jag aldrig fick riktigt kläm på boken...

Om månadernas överraskning: När jag läste baksidetexten så ska jag vara ärlig och erkänna att jag kanske inte gick i spinn. Två män, träffas återigen efter 41 år utan att ha sett varandra. När de var pojkar var det oskiljaktiga, men något hände... Om jag säger så här, jag läste ut boken på en dag. Jag kunde inte släppa den. Vad var det som gjorde att Konrád bara försvann?

Om månadernas besvikelse: Se Om månadens sämsta

Om månadernas otäckaste: 7 dödsfall på en vecka i ett munkkloster. Behöver jag säga mer?