Guernseys litteratur- och potatisskalspajssällskap

Titel: Guernseys litteratur- och potatisskalspajsssällskap (The Guernsey Literary and Potato Peel Society)
Språk: Svenska (Engelska)
Författare: Mary Ann Shaffer
Översättare: Helena Ridelberg
Genre: Skönlitteratur, Roman
Utgivningsår: 2008 (min upplaga: 2010)
Antal sidor: 310
Baksidetext: London januari 1946: Livet börjar så smått återgå till det normala efter kriget och för författaren Juliet Ashton innebär det att hon nu på allvar kan börja fundera på sitt nästa bokprojekt. En dag får hon ett brev från en Dawsey Adams på den lilla ön Guernsey i Engelska kanalen.
     Juliet och Adams börjar brevväxla. Han berättar om livet och människorna på ön och om tyskarnas ockupation av Guernsey under krigsåren. Och han berättar om öns mycket speciella läsecirkel, Guernseys litteratur.- och potatisskalspajssällskap. Snart har Juliet inlett brevväxling med flera av läsecirkelns medlemmar. Hon fängslas av deras öden och liv och bestämmer sig för att besöka sina nyfunna vänner. Det blir en resa som förändrar hennes liv.

Lånat från nätet

Min kommentar: Den här boken har båda mina partners in crime i "Jane Austen-cirkeln" pratat om hur bra den är. Så vid förra träffen så frågade jag P om jag inte kunde få låna hennes ex av boken. Jag hade väl inga större förväntningar på boken, då jag inte riktigt hajade titeln. Eller rättare sagt, det enda jag kom ihåg var nåt med potatisskalssällskap... Men, man ska inte döma hunden efter håren, eller hur är det man brukar säga?

Jag satte igång och börja läsa boken, men hade lite svårt att komma in i den. Detta beroende, tror jag, att den är skriven i brevform. Fördelen med den här typen av bok är ju att kapitlen ofta är väldigt korta, och så får man ofta se två sidor av samma mynt. Men, när jag väl kommit en liten bit in i boken och jag började få kläm på alla personer så var det bara att läsa på. För det är en himla massa personer att ha koll på. Jag måste ju veta hur det var för Guernseyborna under andra världskriget. Och hur gick det för Elizabeth egentligen? Jag fattade tycke för Elizabeth, Dawsey men också Will Thisbee. För Will har ju fattat galoppen vad gäller bokcirklar. Man bara måste ha något att äta vid sina träffar. Oavsett om man bara har tillgång till potatisskal... Så är det. I den stora bokcirkeln jag är med i så är jag eg inte så noga med vilken bok vi diskuterar. Nej, nej. Det är mat och skvaller jag är ute efter!

För att vara en bok som insinuerar om att den ska handla om en läsecirkel så handlar den förvånansvärt lite om just böcker och läsande. Nej, den handlar mer om människorna på ön och deras relationer till varandra och om hur kriget påverkade dem!

Men jag måste nog hålla med P och M, det är en mycket bra bok. Jag gillar den verkligen. Det är de här människoödena som griper tag i mig. Jag ångrar bara att jag inte tagit tag i boken tidigare...

Betyg: 4

Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd

Titel: Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd (The Unlikely Pilgrimage of Harold Fry)
Språk: Svenska (Engelska)
Författare: Rachel Joyce
Översättare: Katarina Jansson
Genre: Skönlitteratur, Roman
Utgivningsår: 2012 (min upplaga: 2013)
Antal sidor: 333
Baksidetext: Harold Fry går hemifrån en vanlig morgon för att posta ett brev sin före detta arbetskamrat Quennie. Han har ingen aning om att han nu påbörjar en fotvandring som ska ta honom över hela England, från Kingsbridge i söder till Berwick-upon-Tweed i norr. Harold har varken vandringskängor eller regnkläder och han saknar karta, kompass och mobiltelefon, men han går oförtrutet vidare. Han vet att han måste fortsätta sin vandring, om han ska hinna fram till Quennie innan det är för sent.

Rachel Joyce är författare och dramatiker. Harold Fry och hans osannolika pilgrimsfärd är hennes romandebut.

Bilden är lånad från Bokus

Min kommentar: Den här boken har stått ganska länge i min bokhylla, och när det nu var dags för mig att välja bok till bokcirkeln så tänkte jag att det var dags att ta tag i den här boken!

Jag köpte boken då jag fullkomligt älskade "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" och trodde att det skulle vara en liknande bok. Men, jag förstod ganska snart att så är inte fallet.

Harold får i alla fall som det står i baksidetexten ett brev från en fd kollega, som berättar att hon är döende i cancer. Detta får Harold, att helt oplanerat påbörja en vandring från sydligaste England till nordligaste England. Han måste rädda Queenie, och tacka henne. Vilket han inte gjorde då det verkligen behövdes. Men, även om boken handlar om Harolds (långsamma) fotvandring genom hela England så handlar den mer om en inre resa. Inte så konstigt att han går långsamt förresten. Han har ingen kondition, ingen fotvandrarutrustning, eller karta och kompass...

Kvar hemma finns Maureen, hans hustru, som inte förstår varför han måste rädda Queenie. Man förstår ganska snart att det inte är något lyckligt äktenskap som Harold och Maureen lever i, och något har hänt med deras son som vägrar komma hem igen.

Boken handlar som jag skrev tidigare om en inre resa för Harold, men även Maureen som börjar fundera på sitt liv med Harold, deras son och Queenie.

Jag gillade upplägget med korta kapitel, vilket gör den till en bra buss- eller läsa-lite-innan-jag-somnar-bok. I början är det inte så många att hålla koll på men så i mitten någonstans börjar det dyka upp en hel drös med folk, dessa går författaren inte in så mycket på utan de är mest en skara människor. I början är det väldigt detaljerat om hur långt eller kort han har gått, vilka platser han passerat och så vidare, men sedan mot slutet så känns det som att han bara måste komma fram. Jag tycker även att den tappar lite fart i mitten, då det börjar dyka upp en hel drös med folk... Men efter ett litet tag så tar den åter fart igen och både jag och Harold kommer vidare.

Jag valde ju boken för att jag trodde den skulle vara som "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann", men jag tyckte faktiskt den hade mer likheter med "En man som heter Ove". När man börjar läsa boken förstår man att det ligger väldigt mycket bakom fasaden, och jag kom på mig själv både skratta och fälla en och annan tår under tiden jag läste boken. Och jag gillar när boken överraskar på det här sättet!

Betyg: 4

Den store Gatsby

Titel: Den store Gatsby (The Great Gatsby)
Språk: Svenska (Engelska)
Författare: F Scott Fitzgerald
Översättare: Christian Ekvall
Genre: Skönlitteratur, Roman, Klassiker
Utgivningsår: 1925 (min upplaga: 2010)
Antal sidor: 207
Baksidetext: Nick Carraway kommer till New York för att bli aktiemäklare, flyttar till en villa på Long Island och börjar umgås med det flärdfulla paret Tom och Daisy Buchanan. Till granne får han en ytterligt gåtfull och kolossalt förmögen person som brukar ge storslagna fester utan att själv visa sig. Hans namn är Jay Gatsby.
     Den store Gatsby är en av den moderna litteraturens mest uppmärksammade och inflytelserika romaner som inte visar någon tendens att förlora sin förmåga att fascinera. Boken är lika känd för miljön som målas upp, den glittrande partyvärlden i New York under det vimsiga 20-talet, med nattklubbarna och upptempojazzen, med det obekymrade förmögna partyfolket med sina snabba sportbilar och efterfester i lyxvillaförorterna som för handlingen - den blossande heta kärlekshistorien som trotsar både besinning och förnuft. Här i efterlängtad nyöversättning av Christian Ekvall.

Min kommentar: Vi i Jane Austen-gruppen har nu läst alla Jane Austens romaner och har nu gått vidare till klassike. Och vår första klassiker blev "Den store Gatsby".

Den här boken hade jag ganska stora förväntningar på, då jag hört mycket om den. Men, jag kan säga med en gång att jag vet inte riktigt vad jag tycker om boken. Jag hade lite svårt att komma in i boken, det var liksom ingenting som fångade mitt intresse. Jag får liksom ingen riktig känsla för karaktärerna och som M sa igår - handlingen är tunn. Nu har väl inte det hindrat mig förut vare sig vad gäller böcker eller filmer, men jag hade förväntat mej lite mer tyngd.

Den stora frågan jag ställer mej efter att ha läst ut boken är: Vem är Gatsby? Vad gör han egentligen? Och varför anordnar han de här festerna? Det sistnämnda vet jag väl egentligen, det är ju för att han vill träffa Daisy... Finns ens Gatsby? Är det en slump att Nick bor granne med Gatsby? Och vad är det som driver Daisy? Är det bara pengar?

Själva stämningen/atmosfären i boken är mörk/tung. Man har hela tiden känslan att något kommer barka åt h*lvete snart. Det kan vara det att jag under en period läst en del böcker som jag uppfattar lite tunga. Och det blir jobbigt i längden. Och helt ärligt så hade jag nog förväntat mig en lite mer glättig bok med alla fester och jazzmusiken...

Betyg: 3.  Betyget blir trots allt en trea. Precis när jag läst ut boken så vacklade jag mellan en tvåa och en trea, men bestämde mej sedan för att den är en trea. Och jag börjar nog trots allt gilla boken lite mer varje gång jag tänker på den. Den blir nog en omläsning om några år!

Vem är Gatsby?

Bridget Jones Mad about the boy

Titel: Bridget Jones Mad about the boy
Språk: Engelska
Författare: Helen Fielding
Genre: Skönlitteratur, Roman
Utgivningsår: 2013
Antal sidor: 390

Baksidetext:                               'A text is gone at the brush of a fingertip,

                                                     like a nuclear bomb or Exocet missile.

                                                              Dating Rule Number 1:

                                                        DO NOT TEXT WHEN DRUNK.'

                                                                  BRIDGET JONES

                                                                        IS BACK

Min kommentar: Så här är det. Jag älskar Bridget Jones, men framför allt så älskar jag Mark Darcy. Så när jag fick veta att det skulle komma en tredje bok om Bridget så visste jag med en gång att jag den boken måste jag bara läsa. Men, så började ryktena komma att Helen tagit/tar död på Mark i tredje boken. Men så kan hon väl ändå inte göra? Och nu vill jag inte längre läsa boken. Men till slut så kunde jag inte hålla mig längre...

Språket är det samma,  stilen är det samma - dagboksformat. I den här boken har Bridget fyllt 50, fått två barn, och hon är fortfarande Bridget. Hon kämpar fortfarande med vikten, och har det fortfarande trassligt på kärleksfronten.

Det tog ett litet tag innan jag kom in i boken, men nu var det återigen längesedan jag läste på engelska, och då brukar det ta lite tid innan jag kommer in i läsflytet. Men när jag väl hittade det så var det en kär bekantskap, Bridget är ju Bridget. Även om jag kanske hade önskat (trott?) att hon skulle ha vuxit/ändrats något. Men icke. Och så här lite efteråt så tycker jag det ändå på något sätt att det är bra att Bridget fortfarande är Bridget. Jag kom på mig själv sitta och småfnissa både här och där i boken, men över det hela så tyckte jag att det är en småsorgsen bok. Det är det där med Mark alltså. Jag är lite för kär i karln...


Betyg: 3

Ajunngilaq - arktiska ögonblick

Titel: Ajunngilaq - arktiska ögonblick
Språk: Svenska
Författare: Magnus Elander och Staffan Widstrand
Genre: Fakta, Geografi, Arktis
Utgivningsår: 1997
Antal sidor: 208
Baksidetext: Följ med på en odyssé som sträcker sig över hela Arktis av idag, tillsammans med fotograferna och författarna Magnus Elander och Staffan Widstrand.
     Med hundspann på Grönland, isbrytare mot Nordpolen, helikopter till Severnja Zemlja, snöskoter på Baffin Island, gummibåt på Svalbard, kajak på Grönland, motorbåt i Alaska och rensläde på Sibiriens tundra.
     Möt inuiter, tjuktjer, nentser, dolganer, samer och andra av Arktis verkliga experter. Träffa vetenskapskvinnor, elitsoldater, jägare, turister och naturskyddare.
     Få närkontakt med karismatiska djur som isbjörnar, polarvargar, valrossar, narvalar, myskoxar, fjällrävar, vildrenar, sälar och späckhuggare.
     Som en röd tråd i de sexton bildstarka och ovanliga reportagen, löper samspelet mellan människa och natur och kontrasten mellan gammal tradition och modern teknologi. Hundspannsförare med laptopdatorer. Säljägare på internet. Renskötare med mobiltelefon.
     Reportagen kompletteras av innehållsrika faktasidor för den som vill veta lite mer.
     "Ajunngilaq" betyder "bra" på grönländska och speglar den positiva andan i denna unika skildring av en för de flesta okänd, fascinerande värld.

Min kommentar: Jag hade förväntat mig en bok med vackra (romantiska) bilder från Arktis. Och det fanns det. Men här finns även bilder från valslakt (eller vilket djur det nu var) och så en grabb som suger på ett öga, som att det är en klubba.

Men om vi bortser från de här mindre romantiska bilderna, så är det en intressant bok där vi får veta mer om hur det är att leva i det här otillgängliga området. Vi får träffa inuiter, tjuktjer, nentser, dolganer, samer och andra av Arktis verkliga experter.

Ett Solvarv i Gränna 2014

Titel: Ett Solvarv i Gränna 2014
Språk: Svenska
Författare: Grenna Hembygdsförening
Genre: Fakta, Geografi
Utgivningsår: 2014
Antal sidor: 243
Baksidetext: -

Min kommentar: Temat i årets upplaga är Bunnström och marknader. Tyvärr känner jag Bunnström lite för dåligt för att hänga med vilka gårdar det skrevs om. Förutom artikeln om "Butiken på landet", för den vet jag vart den fanns! Annars var det som vanligt att jag längtade till att få läsa "Ett Solvarv 2013" samt avsnittet om Gränna för 50 år sedan. Nästa års upplaga av Ett Solvarv i Gränna är sista gången jag får läsa om Gränna för 50 år sedan, då Gränna Tidning lades ned 1965(?), eller har jag läst fel? Här är ett axplock av vad som hände i Gränna 2013:

Januari: Bombexpertis till Vårdcentralen då flaska med kristallinisk eter hittades i förråd. Utrymning av lokalerna krävdes ett antal timmar för desarmering.

Nya Visingsöfärjan ska heta Braheborg likt den första reguljära färjan som drevs med början 1954 av ett privat rederi.

Februari: Gyllene Uttern har fått ett eget slottsspöke i Elisabeth Magnusson, som arbetar med storytelling, vilket innebär att man marknadsför genom att bygga upp en historia att berätta.

Gudstjänst som spå 1600-talet hålls i Brahekyrkan med extralång predikan av komminister Ulf Winddotter med "Per Brahe" och "Katarina Stenbock" närvarande.

Mars: Nu börjar Grevskapskortet säljas. Rött kort för familjer och grönt kort för enskilda gäller för fri resa till Visingsö, fritt inträde till Grenna Museum med mera under 48 timmar.

Unika råvaror ska lyfta länet. Bruna bönor, spettekaka och löjrom har skyddad ursprungsbeteckning. Nu ska råvarorna runt Vättern lyftas fram.

Kroglivet i Gränna hamn börjar komma igång trots att det nu är en byggarbetsplats för nya hamnen.

April: Historien ska locka vandrare genom ny broschyr över Uppgränna, som framställts av Elisabeth Magnusson, under rubriken Riket i riket.

Butiken på landet byter inriktning. Paret Louise Grapengiesser på Bunnströms gård tänker satsa på fisketurism efter 17 år med kläder. (Apropå det där att jag bara har koll på just Butiken på Landet i Bunnström, förutom att jag vet vart Trolska båtturer avgår)

Maj: Den 38 ton tunga styrhytten till nya färjan lyfts på plats.

1 kg socker krävs för en sats polkagrisar.

Dick Harrison föreläser om att Sveriges vagga är i Vätterbygden, vilket nu är vetenskapligt underbyggt. (Detta vägrar ju den västgöte som jag är att ta till mig. =) )

Nya piren nästan klar

Dramatisk övning på Grännaberget - person som ramlat nedför berget, ett scenario som kräver lagarbete som fungerar.

Claes Hellström får naturvårdspris - engagerad i Ekobussen, Östra Vätterbranterna, Bioblitz, Gränna skogsgrupp med mera.

Juni: Nationaldagen firas i Braheparken med nybakade studenten Mattias Vadsten som talare. Sjunger gör Gränna kyrkokör, samt Jenny Mattison och Kajsa Roman.

Smålandsgården har fått nya ägare - Tamara Lorentzon boende med familj i Örserum, beräknar driva gästgiveri, efter höstens reparationer. Under sommaren kommer man att erbjuda Bed & Breakfast. Huvudbyggnaden är från 1932.

Gyllene Uttern firar 80 år med öppet hus från allmänheten.

Utmärkelsen White Guide har tilldelats Fiket i Gränna med 29 poäng av 40 möjliga. Motiveringen är "Nybakt nostalgi i Gränna".

Juli: Premiär för årets Allsång vid Gränna hamn skedde i flödande sol vid blank sjö och med 1500 personer i publiken.

Andrée får större utrymme då museet organiserar om sina samlingar. Majoriteten av besökarna kommer för att se utställningarna om Andrée och polarforskning. Lokalhistoria kommer att förmedlas på stadens gator, på berget och i Franckska Gården ut mot Brahegatan där Andréemuseet en gång startade.

Marknaden i Hamnallén regnade bort. Ett fåtal knallar stannade dagen ut. (Vilket vi på jobbet bittert fick erfara då det kom arga marknadsbesökare och frågade vart marknaden var...)

Äppelvikens Äventyrspark som är nytt arrangemang vid hamnen för barnfamiljer på väg att bli populärt.

Lill Lindfors gästar Gränna kyrka.

Augusti: 610 biosfärsområden runt om i världen, varav ett av dem är Östra Vätterbranterna.

Bonnie Tyler föll för Gränna när hon gästade Allsången vid Gränna hamn.

September: Madame Tingleys sista färd - har fyllt sin funktion i Vättern. Hon skall gå för egen maskin genom Göta Kanal och vidare mot Gullmarsfjärden för vidare öden. I juli reste mellan 1500 och 1700 passagerare med båten. Snart finns nya färjan på plats. (Vi väntar fortfarande på att Braheborg går i trafik)

Salomon August Polar Ale heter det lokala öl som introduceras på marknaden efter tillverkningen i Motala brygghus, av Vättervatten. Namnet syftar givetvis på Andrée, den Grännafödde Nordpolsfararen.

Oktober: Ribbagården i ny ägo. Ett fantastiskt hus och ett fint läge, säger de nya ägarna Gisela och Martin Karlsson som flyttar till Gränna från Borås. Gisela har tidigare startat flera hotell, Martin är musiker.

Mannen utan avtryck är en nyutgiven biografi om Andréexpeditionens "doldis" Knut Fraenkel, skriven av författare och läkare Magnus Carlsson.

November: Braheborgs första resa är gjord som kontroll och med 28 mans besättning.

December: Julen ringdes in på Grännaberget klockan 12 julafton, med god tillslutning. 90:e jultalet i rad hölls, i år av Olle Larsson, som är boende på Grännaberget. Talen finns bevarade, vilket är en verklig dokumentation, eftersom talet är en krönika över året som ligger bakom. Julafton på berget är en tradition för många som inledning på julfirandet.

Månadsrapport Maj

I maj fick jag igång läsandet lite igen. Framför allt så fick jag läst ett par böcker i min bokutmaning!

Antal böcker: 8

30 Niklas Rådström - Månens anförvant

31 Birger Lövland - Hilsen fra Svalbard

32 Will Shwalbe - Bokklubben vid livets slut

33 Alison Maloney - Colin Firth, The Biography

34 Jan-Erik Kjellberg - Barnet som ingen ville ha

35 F Scott Fitzgerald - Den store Gatsby

36 Ett Solvarv i Gränna 2014

37 Magnus Elander och Staffan Widstrand - Ajunngilaq Arktiska ögonblick

Antal lästa sidor: 2 177
Genomsnitt/dag: 70
Genomsnitt/bok: 272

Roman: 3
Klassiker: 1
Fakta: 5

Bokprojektet: 4
Kaosutmaningen: 2

Kvinnor: 1
Män: 6
Duo: 1

Originalspråk (svenska): 4 (+ 1 bok på norska)
Författare jag inte läst innan: 7
Biblioteksböcker: 8
Böcker i bokhyllan: -

Månadens bästa: Bokklubben vid livets slut
Månadens sämsta: Månens anförvant
Månadens överraskning: Bokklubben vid livets slut
Månadens besvikelse: Månens anförvant
Månadens otäckaste: Ajunngilaq Arktiska ögonblick

Kommentar:
Om månadens bästa: Jag hade förväntat mig en bok om sorg och saknaden efter en mor. Men, boken handlar mer om att hylla livet, och en familjs relation till varandra och kanske framför allt relationen mellan en son och en mor.

Om månadens sämsta: Den var egentligen inte dålig. Men det är för mycket folk att hålla koll, för invecklat språk för min smak, och jag hade förväntat mig mer om Mozart och hans musik...

Om månadens överraskning: Se Om månadens bästa.

Om månadens besvikelse: Se Om månadens sämsta

Om månadens otäckaste: I den här faktaboken hade jag förväntat mig att få se fina (romantiska) bilder från Arktis. Istället så skildrar den livet i det här området, och det innefattar bilder från en valslakt (eller vad det nu var för djur). Just de här slaktbilderna var lite för mycket för mig. Men, annars är det ju spännande att se hur man kan överleva och lever i de här otillgängliga områdena!