Titel: Vägen mot Bålberget
Språk: Svenska
Författare: Therése Söderlind
Genre: Skönlitteratur, Historisk roman
Utgivningsår: 2013
Antal sidor: 590
Baksidetext: Den här platsen har något att berätta
En sensommardag 1975 går Jacke och hans tonårsdotter Veronica upp på Bålberget i hemtrakten Nyland vid Ångermanälven. Det sägs vara platsen där man avrättade häxor. Besöket blir kulmen på en kaotisk period som tagit Jacke tillbaka till barndomen och Veronica längre än så. Hennes farmors berättelser ska göra att historien om Bålberget inte lämnar henne ens som vuxen.
Malin växer också upp i Nyland nära älvens utlopp i havet. Året är 1674 när hon rannsakas för trolldom. I fängelset tänker hon på sitt liv och på hur hon alltid fått kämpa mot mäns förtryck. Hon våndas också över sin otyglade dotter som rymmer hemifrån, gång på gång.
Ett av ögonvittnena som pekat ut Malin är grannpojken Olof. Som alla barn fantiserar han mycket - inte minst om Malins dotter. Men gränsen mellan lek och allvar suddas ut när en äldre pojke dyker upp och berättar om en annan värld och om de krafter och väsen som befolkar den. Plötsligt finner sig Olof indragen i en fruktansvärd rättsprocess där ingen bemödar sig om att skilja mellan fantasi och verklighet.
Vägen mot Bålberget spänner en båge över tiden. Det är en roman om fyra människor - fyra öden - en bygd. Therése Söderlind har skrivit ett drama som, liksom den hyllade debutromanen "
Norrlands svårmod", handlar om ursprung men också om att vara fångad i sin tid.
Min kommentar: Det är alltid spännande när den nya bokcirkelboken presenteras för gruppen. Man vet aldrig vad som väntar en. Den här boken har jag faktiskt kikat på några gånger själv. Jag är ju lite svag för historiska romaner, och häxprocesserna är självklart otäcka att läsa om, men det är ju samtidigt en spännande tid.
Den här boken är då indelat i fyra större kapitel. Varje kapitel har sin huvudperson som alla har släktband med varandra; Jacke, Malin, Veronica och Olof. Boken tar sin början 1975 och slutar 1740! Genom att huvudpersonerna berättar om sina liv och relationer till familj och omgivning får vi ta del av en spännande släkthistoria! Allt sker i skuggan av Bålberget där man på 1600-talet brände häxor på bål.
Språket i boken är ganska grovt, men författaren är duktig på att anpassa sitt språk utefter vem som är berättaren i boken. Jag var tex helt övertygad om att det är en man som skrivit första delen, då vi får följa Jacke. Sättet hon skriver på, hur vi får följa Jackes tankar, är enligt mig väldigt manligt. När vi sedan förflyttas tillbaka till Malin och 1600-talet så ändrar hon språket helt och hållet och hon får åtminstone mej att tro att jag är på 1600-talet.
Therése beskriver miljöerna väldigt bra, och jag kunde se framför mig hur de anklagade kvinnorna hade det i fångkistan, medan de väntade på sina domar. Jag fick dock ingen känsla för hur personerna ser ut. Ibland får man ju bara en bild framför sig, men inte den här gången...
Något som jag inte förväntat mig av den här boken var fokuset på sex. Det "bolades" både här och där genom boken. Jag funderar på vad det tillför boken? Och jag trodde det skulle handla mer om "häxeri", så det saknar jag! Och vad var egentligen arvet efter Malin??
Trots att boken är nästan 600 sidor lång så är det en del trådar som fortfarande är lösa? Jag vill veta mer om Veronica och mer om Olof och Segrids barn? De nämns nästan bara i förbifarten. Ett tag är det väldigt många personer att hålla reda på. Då är det ju tur att jag är med i den där bokcirkeln så vi får diskutera boken ordentligt. Har de andra snappat upp något som jag missat??
Låt er inte avskräckas av antalet sidor i boken, utan läs den!
Betyg: 4
